 |
| Coolt självporträtt. Kärleken strålar tydligen om mig |
Ikväll var det dags för ett längre löppass. Jag gillar att springa utmed Edsviken och en härlig distans är att springa bort till Ulriksdals slott och tillbaka, det blir ca 16 km.
Dagtid är det en fantastisk vacker plats att springa på, men när mörkret lagt sig och skuggorna växer är det riktigt spöklikt. Det blir liksom läskigt tyst. Någon kilometer innan man börjar närma sig slottet är det dessutom väldigt stora träd kring stigen som med sina majestätiska grenar ser riktigt hotfulla ut. Jag hade som tur var en pannlampa, så det kändes helt ok att springa i mörkret.
Mitt inne i skogen så rusar det ett rådjur över stigen, vet inte vem av oss som blev räddast men jädrar vad fort jag sprang efter det.
Rundan på 16 km gjorde jag inte på någon kalastid direkt, men när man inte springer ett lopp så tycker jag det mer handlar om att hålla igång kroppen under en lång tid än att få en bra tid. På Runkeeper kan du se mer av kvällens runda.
Magnus Cykelblogg 