Toppenservice av Rapha

När jag kom till jobbet igår upptäckte jag två sprickor i glaset ovanför näsan på mina cykelglasögon. Jag köpte dem i slutet på maj och jag har verkligen varit försiktig med dem, så jag förstod inte riktigt hur de uppstått. Jag tänkte det är väl bara att bita i det sura äpplet eftersom de inte var direkt billiga och beställa ett ersättningsglas av Rapha.

Jag mailade igår deras kundservice och berättade vad som hänt, samt frågade vad ett ersättningsglas skulle tänkas kosta. Idag svarade de och bad om en bild på dem, vilket jag gav dem med vändande post. Efter någon timme kom ett svar att de skickar ett nytt glas helt utan kostnad. Sånt kallar jag toppenservice!

Rapha får en ⭐️ i himlen av mig idag 😘

Fräckt el-cykelkoncept

Jag brukar inte lyfta på ögonbrynen när det presenteras el-cyklar, eftersom jag gillar att använda min egen kraft för att ta mig framåt. Men jag har inget emot dem och tycker det är grymt att försäljningen av dem börjat ta fart, så att fler väljer cykeln före bilen till/från jobbet.

När Crescent häromdagen visade upp ett nyutvecklat el-cykelkoncept som är gjort i samarbete med studenter för att attrahera en yngre målgrupp, så fastande mina ögon på Crescent Urban Commuter Concept – en riktigt ball el-cykel!

Lite snabbfakta om den är att den har ett mycket mindre batteri än andra elcyklar, vilket gör att den inte ser lite klumpig ut. Den klarar 7-8 mil på en laddning och batteriet har en USB-port som gör att du kan ladda mobil eller laptop med cykelns batteri. Cykeln har också en inbyggd egen belysning och ett digitalt lås som är kopplat till en app, där du kan kontrollera var cykeln befinner sig och så kan du låsa/låsa upp den med ett knapptryck från appen.

Här kan du spana in den i ett YouTube-klipp

Hoppas verkligen detta koncept tas i produktion, för den är ju superfräck!

img_0192-1

Crescent Urban Commuter Concept. Foto: aftonbladet.se

Pendelcykelfantasten

Hösten och dess nyckfulla väder är här. Imorse var det hur fint som helst och jag cyklade dessutom till jobbet på rekordtid. Dels för att jag var lite sent iväg och så skulle jag dessutom på ett möte på morgonen. Inga väderrapporter sa att det skulle regna på flera dagar och definitivt inte idag.

När det väl var dags att göra helg, så strilregnade det och det kändes som molnen ramlat ned från himlen. Blev blöt ända in i själen… När man väl blivit blöt så störs jag inte så mycket. Då är det liksom bara att köra i alla vattenpölar man kan för att det stänker så coolt. När jag väl kom hem tog jag en varm dusch och sedan var jag verkligen värd en cykelöl.

Dagens finger 🖕🏼 vill jag ge till den SL busschaufför som på väg 276 körde om mig med minsta möjliga marginal, så att jag höll på blåsa av vägen. Det är blöta dagar som denna som jag längtar extra mycket efter en cykelväg.

Hur mycket pendelhojande klarar man av

Denna vecka har jag cyklat varannan dag till jobbet och det blir ca 20 mil på en vecka. Just nu, känner jag att det är det jag klarar av utan att man ska känna sig helt slut. Tänk om man kunde hålla i denna mängd pendelcyklande och inte vika sig för snoozeknappen på morgonen. Det är oftast på morgonen som jag lättast övertygar mig om att ta bilen istället för cykeln.

När man sedan cyklar och kan swisha förbi bilköerna på cykeln, så känns det extra bra i magen. Jag får motion och besparar miljön lite dåliga utsläpp från min bil.

Hur långt och ofta pendelcyklar du varje vecka?

Europeiska trafikantveckan

Och vad är detta undrar säkert du? Det är ett tydligen en samlad europeisk kampanj för att få fler att välja andra färdmedel än bilen och motivera folk att gå, cykla och använda kollektivtrafik mer. Min hemkommun Österåker är delaktig i Trafikantveckan. Tisdagen den 19 september kan man komma och träffa representanter från kommunen, men man har valt ett klockslag då de flesta människor arbetar, klockan 15-18. Varför kunde man inte valt att finnas på plats till typ till klockan 20?

Viärcyklist

Österåkers kommun skriver att de tillsammans med 20 andra kommuner kampanjar även på temat ”Viärcyklist”. Det gläder mig att kommunen är delaktig i detta projekt, som syftar till att uppmärksamma att välja cykeln som färdmedel för resor som är kortare än 5 km, vilket de flesta resor är.

Cykeln är ett alternativ för längre resor!

Jag vägrar ge upp drömmen om en säker cykelväg till grannkommunen Täby och ni som läser bloggen har hört mig älta detta. Jag kommer fortsatta min ensamma kamp om detta och att skriva om det för att frågan inte ska glömmas bort.

För lite längre resor som tex till Täby eller till stan, så är det idag bara cyklister med en vilja av stål som tar sig an denna resväg. Vi som inte vill sitta i bilköer från och till Åkersberga i timmar varje dag och som ser pendelcyklingen som ett utmärkt sätt att få motion. Vi får cykla på väg 276 som är en huvudled med en hastighetsbegränsning på 90 km/h, men som väldigt få bilister respekterar. Vägen har en helt okej vägren att cykla på, förutom nedanför Stava Backe, där Trafikverket gjort den helt livsfarlig för den som färdas på cykel.

– Tänk dig att du kommer rullandes med din cykel på vägrenen nedför en brant backe och din hastighet i backen är ungefär 45-50 km/h utan att du behöver trampa eftersom nedförsbacken är så brant. Plötsligt krymper din cykelbara yta från ca 1 m i bredd till 15 cm. Detta som du samtidigt blir omkörd av bilar, bussar och lastbilar som de flesta färdas i över 100 km/h. Väldigt få bilister håller ut när de passerar en cyklist där.

Sedan ska vi inte tala om hur man ska ta sig vidare från Rosenkälla till Täby utmed Ullna Golfklubb, där markägaren rivit bort den förut fina vägen och byggt stridsvagnshinder. Här krävs det att du har en cykel med bra däck och att du gillar lyfta din cykel för att ta dig fram.

Det är så synd och ledsamt att markägare och Trafikverket sätter käppar i hjulen för att cykeln som färdmedel ska kunna vara alternativ till bilen, när man vill åka till och från Stockholm för oss som bor i Österåkers kommun.

Men hoppet är det sista som överger människan…

Genomblöt, men glad pendelcyklist som är glad att kommit hem med livet i behåll

Habegäret växer

Imorse vid frukost surfade jag lite för att se om Bianchi släppt någon mer info om Bianchi Scuderia Ferrari, vilket de inte verkar ha gjort. Det enda jag kunde konstatera är att eftersom modellen bygger på Bianchi Specialissima, så kommer det förmodligen bli en ouppnåelig cykeldröm. Priset på en en vanlig Specialissima startar på ca 45 000 kr och priserna sträcker sig upp till ca 125 000 kr för de toppspecade. Gissar att Ferrarimodellerna kommer kosta fläsk alltså.

Då gluttade jag lite på modellen Aria som jag tidigare skrivit om och som ska vara en prisvärd Aeromodell. Instegsmodellen av Aria kostar ca 25 000 kr, men nu såg jag att den kommit i flera nya intressanta utföranden. Bland annat en som är utrustad med Shimanos Ultegra växelgrupp, dock inte Di2 (elektriska växlar), men däremot har den hydrauliska bromsar, vilket jag gillar. Den är prissatt till ca 36 000 kr. Om man skippar skivbromsmodellen, så kommer man undan med ett par tusenlappar. Men om man nu ska köpa en nya racer någon gång, så tror jag nog att att skivbromsar är något som jag gärna vill ha. Gillar bra bromsar!

Drömmen om en Bianchi Scuderia Ferrari lever dock kvar tills de officiella priserna är släppta 😀

BIanchi Aria

BIanchi Aria med skivbromsar och Shimano Ultegra grupp. Foto: Bianchi.com