Magnus Cykelblogg

Två 👀 i mörkret

Posted on oktober 17, 2018 av Magnus

Idag pendelcyklade jag till jobbet och det känns som det kanske var sista gången man kunde cykla i kortbyxor på morgonen. Det var ca 8 grader när jag stack hemifrån och är det närmare 10 än 0 så lider jag inte direkt av att frysa om benen.

Idag var det rätt val att välja cykeln, då bilarna verkligen stod still i morgontrafiken på de ställen som jag kunde se detta.

Precis när jag tänkte packa ihop och ge mig hemåt, så dök en kollega på mig om en liten miss man gjort som krävde att vi snabbt fick till en landningssida på vår webb. Det gick relativt fort att fixa, men när jag var klar hade det skymma. Det är väl okej ända tills man kommer till kommungränsen mellan Täby och Österåker, där gatlyktorna tar slut tills man kommer in mot de mer centrala delarna.

Vet jag om att jag ska cykla i mörker, har jag alltid med mig min starka lampa med extra stort batteri. Det hade jag inte idag. Idag var cykeln bara utrustad med en cykellampa som gör att jag syns, men den lyser inte direkt upp något.

På nya cykelbanan mellan Rydbo och Täljö var det extremt mörkt och plötsligt glimmar två 👀 till i mörkret och mitt på vägen i en nedförsbacke står en rådjursbock med ståtliga horn och allt. Lyckas undkomma honom med ca 50 cm marginal, så både han och jag klarade oss oskadda. Phu…

Kanske skulle uppgradera min standardcykellampan så man faktiskt ser något i mörkret också 😀

9F777055-CFE0-49CE-8E24-777E418E5FA6

När löven faller…

Posted on oktober 14, 2018 av Magnus

…blir skogens golv täckt av en gyllene matta och just nu är det nog som vackrast att vara i skogen. Det är kanske därför jag gillar som allra bäst att cykla MTB nu tidigt på hösten. Ganska snart byts alla starka färger mot ett brunt fuktigt mörker i väntan på att Kung Bore ska svepa in oss i sin vita skrud.

Idag tog jag mig en solorunda med MTB:n. Det blev 2 varv på Hacksta MTB-bana och det var en hel del folk där idag, vilket är kul. Men det gör också att man inte kan trycka på med hänsyn till de andra cyklisterna. Därför styrde jag istället mot Anstaltsbanan, som inte är någon officiell bana. Det är en naturlig bana i skogen som är ungefär lika lång som den i Hacksta och det har faktiskt gått några riktiga tävlingar på den för länge sedan. Den är lite mer teknisk och med några partier med riktigt studsig terräng med runda stenar som gör att bakdämparen får kämpa hårt om man kör fort.

Det var riktigt kul att köra Anstaltsbanan, då det var ett tag sedan sist. Denna bana ligger lite off. Det gör att den skulle vara perfekt att ordna någon form av klubbtävling på utan att man stör någon annan cyklist, vilket jag skulle vilja få till i den cykelklubb som jag är med i.

Vintercyklist, javisst?

Imorse tog jag mig i kragen och anmälde mitt intresse till att bli en av Österåkers kommuns vintercyklister. De söker ju 20 st frivilliga som kan tänka sig att cykla minst 3 km, 3 dagar i veckan mellan 1/12 och 28/2. Eftersom jag fick svar att nya cykelvägen kommer att snöröjas i vinter, så tänkte jag att jag kan väl testa att se om man kommer med i vintercyklistgänget.

Korvfest

Igår var en sväng bort till Strängnäs och Strängnäs marknad. Det kanske egentligen inte är så mycket vettigt man kan handla där, men det är liksom rätt mysigt ändå i trängseln. Jag köpte jättemånga smarriga korvar, havrebollar och lite annat krimskrams. Efter det, var det dags för det årliga besöket hos våra grannar vid det landställe som mina föräldrar hade i 20 år.

4B8CC33E-6D3D-4765-81D4-D2C75A95C99B A7FDFED7-32C0-4207-B63B-4F4053CF7498 8F2A8EED-EF54-4671-90AA-7F38697990FD

Vintercyklist?

Posted on oktober 11, 2018 av Magnus

För några dagar sedan så dök det upp ett inlägg på Österåkers kommuns hemsida, där de söker 20 frivilliga som kan tänka sig att cykla minst 3 km, 3 dagar i veckan mellan den 1 december och 28 februari. Man ska rapportera in cyklingen på något sätt och delta på lite möten och så får man ett par vinterdäck till cykeln.

Jag blev tipsad om detta av kommunstyrelsens ordförande Michaela Fletcher på Facebook, då hon verkar ha koll på att jag älskar att cykla. Jag skulle tycka det var en kul utmaning och själva sträckan i sig är ju ingen match. Det som jag skulle vilja veta är om nya cykelbanan mellan Täljö och Rydbo kommer att skottas i vinter? Jag skulle verkligen vilja kunna cykla till jobbet om vintern och den nya cykelbanan är cyklisternas enda ”dörr” ut och in i kommunen om man ska ta sig ned till Täby på ett hyfsat säkert sätt.

Om den inte kommer vinterunderhållas, så blir det ju mest cykling på helgerna och då blir det svårt att få till 3 dagar. Bara det att man lovar att cykla 3 dagar per vecka är ju lite skrämmande under den mörka kalla årstiden, när normala människor kanske inte ens skulle fundera på att cykla.

Jag ska ta en rejäl funderare på detta, så får vi se vad mitt beslut blir? Vintercyklist eller innecyklist i vinter…

Bjuder på tillsvidare på lite vintercykelbilder från lite olika tillfällen i Österåker.

AFF65FAA-3B82-4AE3-BE21-2646FD5B6CEF 9604C0C8-4C26-494F-9408-EA199D196971 05E4E98C-0C03-4B23-B20A-2EEEFADB5EED BABBAF77-C85F-450A-8728-20B3BC24A668

Äntligen en nolla!

Posted on oktober 7, 2018 av Magnus

Jag läste häromdagen ett inlägg där Sara Penton skrev om den vikthets som hon som ung proffscyklist fått erfara. Det finns nog rätt många sporter där det finns en rätt osund inställning vikten och hur vi ska se ut för att prestera på topp i sporten vi utövar. Precis som inom modevärlden där de smala modellerna påverkar oss hur vi tror att alla ska se ut, finns det samma sak i sportvärlden. Inom t.ex. cykelsporten handlar det kanske inte om utseende, utan mer om prestera watt per kg. Att väga så lite som möjligt, men ändå ha starka uthålliga ben är något som många cyklister gärna eftersträvar och det är väl då som man lätt kan hamna i en osund spiral.

Jag som vuxen påverkas också av det vi överöses iform av olika ideal, men jag tänker framförallt på alla unga människor som inte ännu kanske kan sålla mellan vad som är sunt och osunt för att uppnå det ”perfekta utseendet” eller göra lite bättre tider i den sport man utövar. De påverkas nog mer än vad vi tror av oss vuxna.

Min viktresa är ingen vikthets

Med detta sagt så glider jag över på min egen vikt och den lilla viktresa jag genomför just nu. Man kan tro när man läsar alla mina inlägg om viktminskning att det är ett tecken på att jag drabbats av en vikthets. Jag kan lugna er alla med att det behöver ni inte vara oroliga för.

Jag har aldrig varit en särskilt vältränad kille och har varit rätt bekväm med det, tills den där dagen då vågen nästan visade nästan 90 kg kring år 2010. Det var ingen sund vikt för en som är 171 cm lång. Sedan i somras så lade jag i sista växeln på denna viktresa efter ha stått still i några år. Målet med viktresan är att hitta en bestående vikt på strax under 70 kg. Det är en sund vikt tycker jag för mig och min längd.

Målet är i sikte

Äntligen byttes ettan mot en nolla på vågen, då Herr Våg idag stannade på 70,5 kg. Nu är målet nära och ni ska veta att min självkänsla har den senaste tiden vuxit och jag kan nu gilla att se ett foto på mig i helfigur, vilket inte alltid varit fallet. Jag tycker plötsligt om det jag ser spegeln och det är en stor seger 🙂

Jag hoppas bara därför att den som läser om min viktresa ska känna sig inspirerad och inte hetsad att även små förändringar kan göra stora förändringar i ens självkänsla.

Om du har tid läs gärna Sara Penntons inlägg som jag pratade om i början av mitt inlägg: Två storlekar mindre, men rädd för en banan – ett ganska viktigt inlägg

F7F93264-FD35-4BAB-9394-CFEBD1BB8B30

Personbästa på Hackstabanan

Posted on oktober 6, 2018 av Magnus

Man ska inte underskatta draghjälp fick jag erfara idag. Jag har nu snurrat runt 24 varv på MTB-banan i Hacksta sedan den öppnade i somras. Och merparten av varven har jag nog gjort som ensamcyklist och mitt senaste personbästa på banan satte jag en eftermiddag efter att jag fått ett SMS av en vän som visade att han slagit min tid med 1 sekund.

Jag som inte inte brukar vara en tävlingsmänniska, blev då sporrad att riva av några varv och verkligen satsa på en bra tid. Oh yeah! Körde så att jag nästan vart lite rädd för mig själv. Men det blev en förbättring på 37 sekunder, följt av ett SMS tillbaka till min vän med den nya varvtiden 15:19 att försöka slå. Sedan dess så har jag inte cyklat banan så värst mycket och definitivt inte slagit min egen tid någon gång.

Robert – en cykelidol

Idag fick jag besök av två cykelkompisar, Robert Otterstål och Carl Lybeck från Team Utan Gränser. Carl har varit och kört banan förut både med och utan mig, men för Robert var det första gången. Robert är lite av en idol för mig när det gäller att cykla snabbt. Jag är så imponerad av hans utveckling på cykeln sedan jag lärde känna honom för rätt många år sedan nu. Jag kommer aldrig komma i närheten av hans snabbhet och det är inte mitt mål heller. Men man kan lära sig mycket och bli peppade av snabbare cyklister som Robert.

Vi började med ett demovarv som skulle gå lugnt med mig först. Men när man har en cyklist i hälarna hela tiden, ökar man sakta tempot omedvetet. Varv nummer två så var det fri fart och återsamling vid start/mål. Robert försvann som en skållad råtta och gjorde sitt snabbaste varv och som skulle blivit ännu snabbare om han inte behövt ta hänsyn till andra cyklister i spåret.

Personsbästa

När vi skulle köra tredje varvet, så tyckte Robert att vi skulle cykla tillsammans 😅 Mmmm… vi får väl se hur länge vi orkar hänga på då tänkte jag. Jag trampade på för kung och fosterland. Då och då ser jag Robert vänta in mig ståendes stilla balanserande med cykeln. Jag tyckte inte att det kändes att det gick så fort, men när tredje varvet var avklarat , så hade jag slagit mitt personbästa på banan med ca 30 sekunder. Min nya bästa varvtid på banan blev 14:51 och jag har nog Robert att tacka för detta eftersom jag gjorde allt för att jaga honom.

Carl gjorde också personbästa på banan idag, vilket också var kul. Bland de från TUG som kört banan så är det nu Robert Otterstål som innehar TUG cykelklubbs KOM på banan med tiden 13:28.

Den snabbaste cyklisten på banan har kört på 11:55, så vi har alla lite att jobba på 🙂

B9CBFA8F-122E-4B3E-B38D-2574E530E297

Robert med en sportigt flygande stil

Carl lyfte också från marken med Gröna faran

Jag som tycker hopp e läskigt körde en mer uppsträckt stel stil