Idag hängde jag på MTB:n på bilen och gav mig iväg mot Nacka för ett par timmars skogscykling med Jörgen och Lasse.
Det var magiskt vackert i skogen nu när hösten nått sin peak färgmässigt. Solen strålade och temperaturen låg på strax över 10 grader, vilket är perfekt cykelväder.
Dagens runda blev lite av en upptäcksfärd för oss alla tre, då vi gav oss ut på okända stigar i Nacka. Visst är det väl kul att susa fram på grusvägar där man känner igen terrängen, men att leka stigfinnare är minst lika kul och kan vara nog så ansträngande. Rätt ofta får man bära sin leksak över stock och sten, samt gå i backar som man fegar ut vid. Som tur är vi tre ungefär lika modiga, men idag vann nog Lasse på modighetsskalan.
Vi for fram och tillbaka på ett ganska litet område, men vi lyckades ändå hålla igång i ca 1 timme och 40 minuter. Utmed rundan fick man sig några ordentliga kallsvettningar, då blöta rötter och grenar kan få ett hjul att plötsligt försvinna under en. Då gäller det att vara snabb och koppla loss fossingarna eller på något annat sätt försöka hindra att man går omkull.
Vi pausade på en klippa med en helt galet fin utsikt. När gav oss iväg från rastplatsen kom Jörgen på att glömt sin ryggsäck efter ett par hundra meter. Medan han med raska kliv gav sig upp på berget för att hämta den, fångade jag en uppenbarelse på bild.
Efteråt tror Jörgen att den betyder att det måste vara något gudomligt med hans nya cykel och att han har Guds godkännande att cykla mer aggressivt. (Citat från Jörgens Instagram) Precis så tror jag nog också det är.
Undrar om detta var en av årets sista cykelturer med så här njutbart väder? Kul var det det iallafall. Vill du se hur rundan gick, kan du spana in den på min sida på STRAVA. Lyckades dessutom ta ett KOM på dagens runda som jag snodde från Jörgen. Den lär man ju inte få behålla länge, eller?
