Det var stärkande att få växla några ord och ställa lite frågor. Undrade också vems filten var som jag var insvept i och som jag fått med mig hem från sjukhuset. Tydligen var det en äldre man som bodde i närheten, som hade haft den i sin bil och som kom förbi platsen med sin bil. Han verkade inte vilja ha tillbaka den, så nu får den bli min bilfilt framtiden.

Imorgon tänkte jag göra min första på dag på jobbet. Det kommer att vara en utmaning att röra sig ute bland folk. Jag gissar att människors första reaktion kommer att vara att jag blivit misshandlad, men de känner ju inte mig. Jag hade nog också trott det om jag såg mig själv och inte kände mig.

Jag har nu också lagt en order på ett par nya cykelglasögon och tittat ut vilken ny hjälm jag ska köpa eftersom den gamla gjort sitt efter olyckan. Tack o lov för att man hade en bra olycksfallsförsäkring som utan krångel betalade ut ersättning för mina förstörda kläder och saker. Tack TryggHansa, det är så man vill bli behandlad vid en skada.

Bland alla fina krya på dig meddelanden kom det igår också en bukett blommor från min kollegor på jobbet och en till med en chokladask från Jörgen, Jessica, Robert, Carina, Lasse och Cecilia i Nacka/Orminge som jag lärt känna genom cyklingen. Bölade lite av lycka!