Klättermössen i Spanien

Idag hade vi först tänkt ut en runda som skulle gå via Istán och sedan vidare mot Ojén, men när vi åkt gata upp och gata ned i den lilla bergsbyn, så tog den väg vi trodde att vi skulle kunna åka på slut i en apelsinodling.

Det blev då att cykla hela vägen ned till Marbella för att därifrån köra en större väg upp mot Ojén. Innan vi åkte från Marbella, stannade vi för en kaffepaus nere vid ett café på stranden. Därefter började vi stigningen mot dagens lunchmål som var Ojén.

Eftersom vi som åkt ned är lite olika starka, så har vi sagt att man för köra i egen fart uppför långa stigningar och så väntar vi in varandra på toppen. Våra två sprättuppar Robert och Robert försvann som två oljade blixtar, men vi andra hittade en lagom takt som vi höll hela vägen upp, tills vi fann de två tupparna väntandes vid vägkanten.

I Ojén blev det en lunch bestående av kaffe, cola och bocadillo, som vi äter varje dag 😊 Sedan testade vi att köra mot Mondo och då fick uppleva en helt magnifik serpentinväg i ett landskap som jag faktiskt tror slog Mallorca stundtals. Efter en stund, där klättringen tog en paus beslutade vi oss för att vända tillbaka hem igen.

Strax efter att vi passerat Ojén igen, anslöt Ali som är en teamkamrat till oss från TUG, som nu fått ordning på sin cykel. Ali som bor rätt nära oss hängde med oss resterande vägen hem.

Sammanfattat blev det en helt fantastisk dag i strålande sol med +20 grader på termometern och på cykelkontot kunde man idag skriva in 66,8 km och nästan 1 330 höjdmeter 😅


1:a cykeldagen i Marbella

Efter att vi igår ägnade oss att montera ihop våra cyklar, så var det idag dags för första cykeldagen. Vi rullade den låååånga vägen ned till Marbella från den bergskant där vi bor som heter Sierra Country Club. Väl nere i Marbella stannade vi och sedan började vi dagens långa klätterpass.

I perfekt väder med sol och ca 17-20 grader började vi trampa uppför. Det var en väldigt blandad klättring, med allt väldigt från brant till lite mindre brant. Det blev alltså även lite tid för återhämtning då och då på väg mot slutmålet som var bergsbyn Istán.

Väl framme Istán, hittade vi en liten bodega vid ett litet torg i den lilla byn där vi slog oss ned, fikade och åt en bocadilla. Efter detta blev det en herrejösses lång utförsåkning tillbaka ned mot Marbella igen. Några vek av vid stället där vi bor och några fortsatte hela vägen ned till Marbella, för att få till en till klättring upp till stället där vi bor.

Den sista backen från vägen upp till huset blev en galet brant klättring där lutningen är snitt 11 %. Den har vi framför oss varje dag denna vecka 😅

Oj vilken dag

Igår så deltog jag i Spin Of Hope som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Jag älskar verkligen detta med att kombinera träning och att bidra till något för en god sak, precis som vårt cykelteam Team Utan Gränser gör. Det är precis vad Spin of Hope, som igår arrangerades till förmån för Barncancerfonden också gör.

Under dagen fylldes mina sociala flöden med bilder från svettiga teamkompisar och andra vänner som körde sina pass. Klockan 18:00 var det min tur att kliva upp på sadeln och stänga Spin of Hope 2018. Vår guldcykel som vi bokat på Gym och Motion i Åkersberga hade vi fram till mig hållit snurrande i 11 timmar. Jag körde då sista passet på en timme och efter passet applåderades det speciellt mycket för två i vår spinningsal som själva hade avverkat 12 timmar på cykeln under dagen. Det är bara att buga och bocka för dem som klarade detta.

Under dagen samlade Spin of Hope in över fem miljoner kronor, vilket är makalöst bra 😀

8360C172-EFB9-403D-8147-0AFBEB58B628

A4551AB3-4ED1-4E0E-A8C5-E452B1069B71

Jag fick med mig vår Guldcykels dekorationer 😂 efter att Spin of Hope avslutades. Bra kämpat alla!

Årets första donation

Januari har inte varit den bästa träningsmånaden i mannaminne för mig. Jag fick pinsamt bara ihop 46 km cykling. För att jag ska donera något till Team Utan gränsers insamling, slänger jag in mina löppass och kryddar med mina roddpass också. Då blir det åtminstone en hundralapp i min utmaning 1kr/km. Mer om Team Utan Gränser kan du läsa här.

Snart ska kilometerna rulla

Februari ska bli bättre, för nu har jag införskaffat mig en ny cykeltrainer. Det blev en Tacx Neo Smart, som jag köpte av en vän som inte använt den efter att han köpt den. Det var svårt att säga nej, när jag fick ett riktigt fint kompispris 😇 av honom.

Givetvis gick jag bet när jag skulle montera den. Är så himla rädd att göra fel och förstöra något, så jag har lockat hit lite mer kunskap med löfte om fika och lussebullar för att få hjälp i helgen.

När jag fått ihop den, ska jag också göra premiär i Zwift. Ska faktiskt bli lite spännande att slåss om sistaplatsen i diverse digitala race i vinter.

Årets 10:e donation – vi är i mål

Den sista oktober stänger vi i Team Utan Gränser årets insamling till förmån för Läkare Utan Gränser och under veckan så gick vi i mål, då insamlingen passerade 250.000 kr. Det är helt fantastiskt tycker jag och jag är så imponerad av både våra sponsorer som varit med och hjälpt oss, men inte minst av alla de i cykelteamet och andra personer som privat varit med och donerat.

Hur gick det med mitt insamlingsmål då?

Mitt eget insamlingsmål var att cykla ihop minst 5.000 kr till vår i samling med hjälp av utmaningen 1 kr/km. När jag nu summerar cyklingen i oktober, så blev det 510 km, vilket då blir 510 kr. (kommer inte hinna cykla mer)

I september hade jag donerat 4 639 kr och när jag nu skickar in årets sista belopp och summerar ihop, så blev det:

5 149 kr 🎉 😱

Nu är det lite paus i insamlandet för Team Utan Gränser som förbereder sig för 2018. Men det är inte paus för cyklandet, för min egen del. På med dubbdäcken och säg hej till vintern.

CE1B6265-91A4-4AD8-A32F-AE6CB0D87775