Jag gjorde det

Klockan 15:45 idag så gick startskottet för Stockholm Halvmarathon och grupp D där jag fanns placerad. I normala fall brukar jag vara sjukt nervös inför ett lopp och det har nog sin grund i att man vill göra en lite bättre tid för varje gång man deltar i ett lopp. Men nu var det så många år sedan jag sprang ett halvmarathon och därför kände jag ett visst lugn där bland alla människor i startfållan.

Jag är ju inte den snabbaste löparen direkt, men jag försökte ändå hålla tillbaka efter startskottet i ett försök att den stora gruppen med löpare skulle spridas ut lite. Vid Moodgallerian ganska kort efter start stod första åskådaren som hejade på bl.a. mig och det var min chef med sin dotter.

Efter ett par kilometer inser jag att löpare är ett himla tyst släkte. Ingen säger ett ord till varandra och när vi springer genom en tunnel direkt efter Moodgallerian så blir detta väldigt tydligt. Man hör ljudet av hundratals skor mot asfalten, men inte ett ord hörs… tills efter en stund då jag råkar hamna bredvid ett kompispar där tjejen pratar konstant med killen och dessutom svarar i telefonen när det ringer och pratar på en stund helt obehindrat 🤪

Jag springer på och när jag kommer upp på en av broarna man springer över så ser jag massor med hoppborgsliknandet uppblåsbara saker med kexchokladloggor på. Yeeeesss, en depå med choklad, tänker jag. Men nej… det var bara massor med tjejer i kexchokladkläder med utsträckta händer täckta av plasthandskar som ville ge High Five. Snacka om besvikelse när jag var supersugen på någort ätbart.

Plötsligt i en kurva på Kungsholmen hör jag mitt namn och där står min kompis Robert Otterstål med dotter och vrålar. Oh så stärkande det kändes just då.

När jag passerat en mil som är det längsta jag sprungit i år, så slår det mig att detta går ju rätt bra även om det börjar kännas i fötterna nu. Ett par kilometer senare uppe på Södermalm börjar huvudet tycka det är jobbigt när man möter de snabbare grupperna som är på väg ned mot skeppsbron och snart är i mål. Sånt är psykiskt jobbigt när man börjar bli trött.

Dextrosolkontrollen vid 17 km kom i grevens tid och jag tuggade i mig en hel näve med tabletter så att munnen blev torr som ett kalkbrott. Efter ett tag var det som tur en vattenkontroll där jag kunde skölja ned dammet.

När jag närmar mig Mariatorget börjar det bli plågsamt jobbigt och mina ben och fötter vill inte göra som jag vill. Jag försöker låta bli att tänka att det jobbigt för jag har ju inte ont någonstans.

På söder dyker min chef upp igen hejandes vid kanten av banan och nere vid slottet strax innan mål dyker min kompis Robert med dotter också upp igen. Om ni visste hur mycket era glada tillrop stärker en när man är som tröttast. Tack för att ni fanns utmed banan idag 😊

Springa på under 2 timmar gick som sagt inte denna gång, men det kände jag ju på mig redan innan. Jag korsade mållinjen på 2:10:27 och fällde en liten tår av lycka över att jag klarat av detta igen.

Nu känns benen stela som betongplintar och att gå i trappor är en ren utmaning redan ikväll.

73783AFD-3598-4F9B-991B-269B13C7470A
Före race bild med mina TUG-kompisar. Foto: Carina Otterstål
FDFBB210-82B4-4718-9551-D8D5C42CB7AE
Sista backen innan målrakan. Foto: Robert Otterstål
62DFF830-F158-4724-94C9-D8354C31374A
Efter målgång fick jag äntligen en kexchoklad

21 098 meter

Imorgon är det då dags att göra comeback i löpardojjorna och springa ett löparlopp. Det var ett bra tag sedan jag sprang ett längre löparlopp och varför springa fjuttiga korta lopp när man kan ta sig an en halvmara direkt.

Jag önskar att jag varit lite mer förberedd än vad jag är i nuläget och då menar jag att jag borde kanske sprungit åtminstone ett par längre löprundor. Men nu har jag inte gjort det och då är bara att se hur det går imorgon. Annars blir det en lång och trevlig promenad med en nummerlapp på magen.

Ikväll har jag ätit en smarrig pasta carbonara och till efterrätt blev det en glassbåt. LCHF-kosten fick idag stå åt sidan för lite mer kolhydrater inför morgondagens 21 098 meter i Stockholm.

För den nyfikne, så kan man följa mig här imorgon och jag startar klockan 15:45 🏃🏽‍♂️

015BFAC3-8A13-4134-8E65-A15EAD59DDBC

Om en vecka har jag träningsvärk

Nästa lördag står en sjukt ”otränad” löpare på startlinjen i Stockholm Halvmarathon. Jag har ingen aning om det ens kommer att gå att springa 21,098 km med så lite löpning i benen som jag har, men det blir en prövning som får bära eller brista 🙄

Jag kommer starta i grupp D som släpps lös kl 15:45 nästa lördag. Mitt första mål när jag anmälde mig var att springa på strax under 2 timmar, men nu är målet att ta mig i mål. Tiden känns oviktig när man inte löptränat så mycket. Kondisen finns nog där eftersom jag cyklar så mycket, men det kommer bli jobbigt någonstans efter en mil tror jag.

Jag ser ändå lite fram emot detta (även om bilden inte visar det) och kommer stolt bära min Team Utan Gränser Löpartröja. Förmodligen kommer jag komma sist tidsmässigt bland oss, men som vanligt gör det inget. Jag är van med det från cykelracen i Zwift 😄

FF99DF6A-DD85-45D2-83E3-3FE1524C81D3
Så här pigg och fräsch var jag efter mitt senaste milpass!

Mot Sthlm Halvmarathon

Nu var det dags att börja inse att jag måste börja löpträna inför Stockholm Halvmarathon i september. Mitt mål med detta lopp är att åter springa det på strax under två timmar som jag gjorde en gång för länge sedan, då jag faktiskt höll igång med löpträningen. Det ska det bli ändring på nu!

Jag hör rätt ofta att du som cyklar så mycket kommer väl inte ha några problem med detta. Det är klart att det går fortare för mig att komma löpform, än för en som inte tränat något. Men nu i början ska jag säga att det är otroligt stelt och trögt. Benen undrar vid varje löpsteg vad jag håller på med.

Idag blev det som sagt vårens första löptur och jag lunkade 7 km i magiska 6:10 min/km 😬 Man måste ju börja någonstans, så härifrån kan det väl bara gå bättre?

Imorgon: Hejsan träningsvärk ✌🏼

87AFC8AF-0A27-499C-AD9A-DC52E20F37E8

Cykeln har vilodag idag

Givetvis är det inte jag som ville ha vilodag utan cykeln ville vila och då passade även jag på att inte göra något sportigt idag.

Däremot så har jag i liggande soffläge anmält mig till Stockholm halvmarathon i september. Den 15 september är det dags att för 5:e gången avverka detta löparlopp. Senast jag sprang detta lopp var 2013, så det var ett tag sedan sist. Jag har ju aldrig varit någon snabb löpare, men mitt snabbaste halvmarathon gjorde jag 2012. Jag kommer fortfarande ihåg hur lycklig jag var när jag kom in på under 2 timmar (1:58:19). Det vore kul att ha omkring 2 timmar som mål även denna gång, men vi får väl se efter sommaren hur löpformen känns.

Tillsammans på startlinjen kommer jag ha mina två kompisar Jörgen🏃🏽‍♂️och Jessica🏃🏼‍♀️från Team Utan Gränser och även om jag inte direkt brinner för löpning numera, så ser jag faktiskt fram emot att göra detta i år.

2cca5-blogger-image-1947596303

Dags att springa halvlångt igen?

Det var en gång för många år sedan då jag inte rörde mig mer än jag behövde. Som en följd av detta löste jag problemet med att gå upp i vikt, genom att helt enkelt köpa nya kläder som passade mig för tillfället. En dag stod vågen på något mellan 85-90 kg och jag kände att nu räcker det.

I samma veva skulle min kompis Henrik springa Stockholm Marathon. Jag tror det var det som fick mig att ta mig i kragen och bestämma mig att kan han, så kan väl jag. Det var väl bara en månad kvar till det marathon som han skulle springa, så siktet blev att klara av Stockholm Halvmarathon som gick efter sommaren.

Från 0-100

Sagt och gjort, målet blev att på ca 100 dagar träna så att jag skulle kunna ta mig runt de 21 098 meter som ett halvmarathon är. Första löprundan blev 1,25 km och då orkade jag inte springa hela tiden, men jag gnetade på och i september 2010 stod jag där på startlinjen. Efter 2 tim, 12 min och 45 sek passerade jag sedan mållinjen, galet nöjd över vad jag just lyckats göra ✌🏼

Löpningen fortsatte jag med och mina extrakilon svettade jag bort, så efter ca 2 år var 15 kg borta och det har jag löpningen och senare cyklingen att tacka för.

Träningsmål mitt i fredagsmyset

I fredags låg jag i soffan och och sippade på ett glas vin och hade det allmänt skönt, då min kompis Jörgen sms:ar: Är du sugen på att springa ett halvmarathon en månad efter Cykelvasan? 🤔

Blev lite tagen på soffan av denna fråga, då löpning inte direkt är något som jag gör i någon större utsträckning idag. Det var Jörgens fru Jessica som tydligen droppat denna idé för honom om de skulle göra detta. Hans var svar tydligen: Ja, tamigfan.

Jag var själv tvungen att ta en klunk vin till innan jag svarade att jag preliminärt var på 🙋🏼‍♂️

Nu har vi inte anmält oss ännu, men vi lär väl göra det inom kort. Och då har jag åter igen som mål att springa det där halvlånga loppet i Stockholm. Det är väl bara att gräva fram löparkläderna igen och ge sig ut och nöta löpning i kombo med all cykling som jag givetvis kommer att fortsätta med.

Riktigt nöjd med min insats igår

Igår genomförde jag Stockholm Halvmarathon och målet var att att försöka ta mig under 2:15, vilket jag klarade. Sluttiden stannade på 2:03:51.

Att klara av detta med endast 2 löppass sedan 1 juni i år, gör att jag är otroligt nöjd med gårdagens resultat. Jag kan väl inte rekommendera så få pass, men jag har cyklat desto mer så det har väl hjälpt till lite.

Idag har jag känt mig väldigt stel och som vanligt ger sig varje muskel i benen till känna när man ska gå nedför trappor.

Här nedan kan ni se lite data hur jag presterade på loppet: