Idag bestämde jag för att köra delar av Roslagsleden för att testa terrängen och snacka om varierad cykling jag fått uppleva. Jag valde att köra på leden vid Rösjön i Sollentuna och det började ganska fint, men sedan blev det mer och mer likt ett månlandskap med stora stenar i massor. Fick gå och lyfta cyklen över stenar, hål och annan omöjlig cyklingsbar terräng i 1 km.

Ute på ett kalhygge, hade man iallafall lämnat kvar delar av de träd som visade var Roslagsleden gick. Det var snällt, för det gick inte riktigt att se vart stigen gick naturligt om jag ska vara ärlig. När man kommit bort från detta hygge, följde en stunds stigkörning som var hyfsat fri från jobbiga hinder.

Efter en tag blev det ännu bättre och stundtals var det riktigt trevliga stigar, men det var inte tal om några köra-fort-sträckor. Under resan från Sollentuna till Täby fick jag uppleva en fin natur och vid Hagby stod de första åskådarna och tittade.

Efter Hagby, åker man på vanliga vägen en bit in mot Täby Golfklubb, men efter en kort stund så ska man svänga av vägen och ge sig in i naturen igen. Denna gången fick jag lyfta cykeln över en sådan där passage som leder in i en hage. När jag kommit ut ur skogen och in på ett område som mer liknande just en hage, så hindras jag vid en bro av ett gäng kossor som belägrat bron. Stannade och funderade lite på vad jag skulle göra för de är ju inga små djur direkt. Plötsligt börjar en kossa röra sig mot mig och jaha tänkte jag och stod stilla. Kossan kom ända fram till mig, så jag passade på att klappa den och då flyttade sig de andra från bron. Det kanske var ledarkossan som skulle ge mig sitt godkännande att passera? Lite söta är de iallafall.

Nu var det lättrampade stigar fram till Vallentunasjön. När jag kom fram till sjön, så gör man det precis nedanför Såstaholm. Makalöst fina omgivningar även om det var lite blåsigt dagen till ära. Jag kan inte säga att det lockade med något bad direkt, även om Lucido gärna ville hoppa i och skölja av sig dammet.

När jag haft en kort paus var det dags att cykla vidare. Nu bar det av på härliga stigar och till Karby Gård, blev det en del grusvägscykling innan det var dags att tackla lite stenar och rötter igen. Efter en stund så började cykelklättringen upp mot Täbys högsta punkt, Löttingekullen som mäter strax över 58 meter över havet.

När jag nått toppen av Täby, tyckte jag det var nog för idag, så jag när jag letat mig ner genom skogen och i höjd med Täby Kyrkby så vek jag av från leden. Sedan cyklade jag på vanliga vägar tillbaka mot Sollentuna, men med ett smarrigt stopp i Vallatorp för en korv med mos.

Sammanfattningsvis var det en ganska okej underlag för MTB-cykling, men bitvis fick jag bära Lucido mer än vad jag cyklade på henne.