Hacksta XC hade idag förmånen att gästas av ett par riktigt bra elitcyklister, som t.ex. Calle Friberg, Mikael Flockhart och Jesper Andersson m.fl. På damsidan hade vi MTB Täbys Maria Sedemark som nyligen tog VM-guld i damernas H50-klass.

Solen strålade och det var väldigt varmt när vi stod där i fållan och väntade på startskottet. Jag som var anmäld i Herrar Sport stod i näst sista led med fyra till i min klass. Pang! Startskottet ljud och i stort dammoln var nu tävlingen igåg. Rätt snabbt inser jag att alla i min klass och de framför mig var otroligt starka jämfört med mig. Det är klart att det inte är så peppande när man inser det, men jag försökte hålla humöret på topp och trampa på i den takt jag orkade.

Banan är sjukt jobbig med många kraftiga stigningar och knixiga partier, men också väldigt inderhållande att cykla. På ett parti som är när man ska ut ur skogen och ut på fälten innan start/mål så var det en bergsficka, där det satt många MTB Täby Fans och peppade en att försöka cykla nedför den och inte gå. Jag fegade ur på varv ett då det var som mest folk, men på varv två och tre gick det galant. Tack för peppen alla ni som var där. Det var också kul att ha min egen lilla fanclub hejandes vid botten av Hackstabacken. Sådant förgyller mer än vad ni tror, även för en långsam cyklist som mig. 

Under varv tre öppnade sig himlen och det började ösregna, vilket gjorde bergshällar och rötter snabbt hala. Sista varvet gick otroligt långsamt för jag var helt slut i kroppen. Det hela blev ju inte bättre av att jag innan start fyllt på flaskan med den sportdryck som erbjöds. Den var extremt koncentrerad, så den var inte särskilt smarrig. Rent utsagt jätteäcklig. Men jag ska inte klaga, för den var gratis och på varv tre fick jag en ny flaska med bara vatten av en av ungdomarna i MTB Täby. Tack för det 🙂

På upploppet innan start/mål fanns en liten träbro som nu blivit blöt av allt regn. Där det stod en funktionär och ropade: Se upp, bron är hal! Vad sa du… Krasch!!!!! Däcken försvann under mig och jag flyger av cykeln under broräcket. Otroligt nog klarade jag mig rätt bra. Fick bara lite skrapsår på benen, men det gick sämre för cykeln. Bromshandtaget till bakbromsen vek sig och var nu oanvändbart och styret blev lite snett. Men skam den som ger sig, upp på sadeln och iväg igen. Det var ju bara upploppet kvar nu, så bromsen behövde jag inte. 

Körde i mål efter tre varv på plågsamma 1:11:20. Kunde konstatera att av de fem startande i min klass var det en som bröt och jag kom på fjärde plats. De andra i min klass cyklade banan på 52-55 minuter. Nu ska man inte jämföra sig med eliten, men jämför jag mig mot vinnaren Calle Friberg, så inser man hur jäkla bra han är. Han körde fem varv på 1:05:15 och var en överlägsen vinnare i elitklassen.

Tack MTB Täby för en sjukt bra bana som verkligen tog musten ur en, på ett skönt sätt!

Kommer i ett eget inlägg så fort den är klar, då den tar god tid på sig att laddas upp…