Cykeln har vilodag idag

Givetvis är det inte jag som ville ha vilodag utan cykeln ville vila och då passade även jag på att inte göra något sportigt idag.

Däremot så har jag i liggande soffläge anmält mig till Stockholm halvmarathon i september. Den 15 september är det dags att för 5:e gången avverka detta löparlopp. Senast jag sprang detta lopp var 2013, så det var ett tag sedan sist. Jag har ju aldrig varit någon snabb löpare, men mitt snabbaste halvmarathon gjorde jag 2012. Jag kommer fortfarande ihåg hur lycklig jag var när jag kom in på under 2 timmar (1:58:19). Det vore kul att ha omkring 2 timmar som mål även denna gång, men vi får väl se efter sommaren hur löpformen känns.

Tillsammans på startlinjen kommer jag ha mina två kompisar Jörgen🏃🏽‍♂️och Jessica🏃🏼‍♀️från Team Utan Gränser och även om jag inte direkt brinner för löpning numera, så ser jag faktiskt fram emot att göra detta i år.

2cca5-blogger-image-1947596303

Våren på tillfälligt besök

Förra veckan kom den efterlängtade snön (för mig iallafall) och denna vecka har det varit upp mot 7 plus vissa dagar, så snön är numera ett minne blott förutom de snövallar skottats upp. Eftersom snön försvann lika fort som den kom tänkte jag pendelcykla igår fredag, men upptäckte att mina skivbromsar på crossen inte tog så bra, eller typ inget alls. Jag pillar inte med detta själv, då jag nästan alltid bara förvärrar felet när jag ska försöka meka cykel 🤭 Därför blir det en tur med den till cykelmeken idag för att se om de kan ge den lite kärlek.

Mot halvmarathon

I brist på cykling, så har jag istället försökt att löpträna lite och köra roddmaskinen här hemma. I veckan blev jag himla nöjd med mig själv, då jag för första gången på väldigt länge sprang under 6 min/km.

Idag när solen ☀️ visade sig från sin allra bästa sida slängde jag på en liten förlängning på den runda jag brukar springa och kom nästan 7 km. Lyckades hålla ett tempo på ca 5,55 min/km. Känner att det snart är dags att försöka sig på att springa 10 km. Jag måste utmana mig själv för annars blir jag bekväm och då harvar jag bara på och gör inga framsteg.

Dags att springa halvlångt igen?

Det var en gång för många år sedan då jag inte rörde mig mer än jag behövde. Som en följd av detta löste jag problemet med att gå upp i vikt, genom att helt enkelt köpa nya kläder som passade mig för tillfället. En dag stod vågen på något mellan 85-90 kg och jag kände att nu räcker det.

I samma veva skulle min kompis Henrik springa Stockholm Marathon. Jag tror det var det som fick mig att ta mig i kragen och bestämma mig att kan han, så kan väl jag. Det var väl bara en månad kvar till det marathon som han skulle springa, så siktet blev att klara av Stockholm Halvmarathon som gick efter sommaren.

Från 0-100

Sagt och gjort, målet blev att på ca 100 dagar träna så att jag skulle kunna ta mig runt de 21 098 meter som ett halvmarathon är. Första löprundan blev 1,25 km och då orkade jag inte springa hela tiden, men jag gnetade på och i september 2010 stod jag där på startlinjen. Efter 2 tim, 12 min och 45 sek passerade jag sedan mållinjen, galet nöjd över vad jag just lyckats göra ✌🏼

Löpningen fortsatte jag med och mina extrakilon svettade jag bort, så efter ca 2 år var 15 kg borta och det har jag löpningen och senare cyklingen att tacka för.

Träningsmål mitt i fredagsmyset

I fredags låg jag i soffan och och sippade på ett glas vin och hade det allmänt skönt, då min kompis Jörgen sms:ar: Är du sugen på att springa ett halvmarathon en månad efter Cykelvasan? 🤔

Blev lite tagen på soffan av denna fråga, då löpning inte direkt är något som jag gör i någon större utsträckning idag. Det var Jörgens fru Jessica som tydligen droppat denna idé för honom om de skulle göra detta. Hans var svar tydligen: Ja, tamigfan.

Jag var själv tvungen att ta en klunk vin till innan jag svarade att jag preliminärt var på 🙋🏼‍♂️

Nu har vi inte anmält oss ännu, men vi lär väl göra det inom kort. Och då har jag åter igen som mål att springa det där halvlånga loppet i Stockholm. Det är väl bara att gräva fram löparkläderna igen och ge sig ut och nöta löpning i kombo med all cykling som jag givetvis kommer att fortsätta med.

Om att trivas i sin kropp

Idag tänkte jag skriva lite om något som jag kanske inte skriver så ofta om och det är om att trivas i sin kropp. Vi översköljs dagligen av bilder på till utseendet perfekta människor. De kan få oss att antingen drömma om att så där vill jag se ut eller ger oss panik och ångest över att man inte själv är så där perfekt. Faktum är att om du lyfter blicken från telefonen när du är ute och går, så ser rätt få som ser ut som de där vältränade människorna på bilderna eller TV:n.

Att vara nöjd kan handla om många saker

Om man bortser från sådana saker du kan försöka ändra på genom en operation, så kan man antingen acceptera och älska sina små extra kilon, tunna armar eller vad det nu må vara. Eller så ger man sig fanken på att nu ska det bli ändring på saker och ting.

Jag har personligen med åren blivit mer och mer bekväm över hur jag ser ut och vem jag är. Det finns en sak som jag länge varit obekväm med och det är att de flesta killar får en rund mage när de går upp i vikt, men kan fortfarande ha rätt okej överkropp. Något som jag alltid tyckt varit jobbigt är att om jag går upp i vikt, så sätter sig fettet alltid först på min överkropp. Det är också där det är som svårast att jobba bort det också. Det är kanske därför jag aldrig gillat att springa runt i bar överkropp på stranden 😊

Siktet är nu inställt

I år väljer jag att ge mig fanken på att bli kvitt med några extra kilon och fokusera på att träna överkroppen mer. För att nå detta, så får jag nog ändra på kosten lite på vardagarna och öka på träningen.

Dags för första utomhusträningen i år

Nu var det nog ungefär en vecka sedan jag var ute och cyklade, så nu är det dags att ge sig ut i kylan för en cykelrunda.

Cyklingen måste dock få konkurrens med lite annan träning och rodd är en av dem. Jag behöver ge roddmaskinen ännu lite mer uppmärksamhet, minst tre gånger i veckan. Till detta planerar jag också att försöka få till lite löpning, då och då för flåsets skull.

Det är tur att jag har min roddmaskin som alternativ. Den har jag använt när det antingen är för sent på kvällen att cykla eller om det ösregnar och man inte har lust att skita ner sig och komma hem som ett darrande asplöv. Det är kanske inte jätteskoj att sitta och dra i en pinne, men jag tycker den ger mig en effektiv träning på relativt kort tid och framför allt ger den överkroppen en välbehövlig genomkörare. Och nu ska den få jobbar hårdare och oftare…

Lagom till sommaren hoppas jag trivas ännu bättre i min kropp 🙂

img_4179

 

Loppfunderingar

Så här på höstkanten börjar jag alltid fundera lite vilka lopp man ska ta sig an under nästa år. Och när jag nu vid frukostbordet precis anmält mig till Skandisloppet 167 km eller Shimano Landsväg 167 km som det bytt namn till nästa år, så har jag även satt ihop en lista på några lopp jag vill köra. Dessutom har jag fått några galna tankar på att kanske springa ett marathon igen och inte vilket som helst, mer om det längre ner.

Cykellopp jag vill köra 2018

Jag är öppen för fler tips på cykellopp, som inte är allt för långt från huvudstaden. Ge gärna tips i kommentarsfältet.

Uppsala Bike Weekend – Shimano landsväg 167 km – 19 maj
Siljan Runt 160 km – 2 juni
Mörksuggejakten 74 km – 8 juli
Engelbrektsturen 70 km – 22 juli
Cykelvasan 90 km – 11 aug
Velothon 160 km – Datum ej fastställt, kan krocka med 👇🏼

Är det dags springa långt igen?

Häromdagen så fick jag ett infall om man skulle ge sig på att springa ett marathon igen? Jag har sprungit Stockholm Marathon två gånger, så det är jag inte så sugen på att springa igen. Under den tiden då det begav sig att man befanns mer i joggingskorna än i cykelskorna, så talade jag och min kompis Henrik om att springa ett marathon utomlands och det som vi fastnade för var Médoc Marathon i Frankrike.

Médoc Marathon

Médoc Marathon är ett lite speciellt löparlopp, då man även som deltagare ska klä ut sig efter årets tema. Temat för 2018 är ”The amusement park”. Rätt kul tema som man kan göra mycket av. Klä ut sig till karusell eller varför inte en Disneyfigur? 😂

Vätskekontrollerna innehåller bl a vin, ost, kex och torkad frukt. Loppet har ungefär 20-tal vinkontroller, vilket gör att det kan bli lite spännande mot slutet av loppet om man nu skulle pimpla vin vid varje kontroll. Givetvis finns naturligtvis också vatten, sportdryck, godis, kakor, apelsiner och ost vid kontrollerna.

Loppets start och mål är i byn Pauillac som ligger ca 6 mil norr om Bordeaux. Det 42 km långa loppet går sedan genom Médocs vindistrikt och passerar flertalet vinslott där vin/vätskekontrollerna är placerade.

Detta är ju något man vill göra med fler personer, så vi får väl se om några vänner skulle tycka detta var kul och om man vågar anmäla sig nästa år. Jag vet att arrangören Springtime arrangerar resor till detta och loppet går av stapel den 8 september 2018. Lite bilder och annat kan du se på Médoc Marathons Facebooksida här

En av dem första jag hörde berätta om detta lopp är Martina Haag. Passa på att lyssna på detta avsnitt i P1 från 2014, där hon berättar om sin träningsresa och bland annat Médoc Marathon-upplevelsen om när hon blev omsprungen av en 🏰