Jag vet inte inte vad det är som gör det, men jag älskar verkligen Dalarna från hela mitt hjärta. Det är landskap som är så vackert och som har en sådan härligt omväxlande natur från södra till norra Dalarna. När jag hör folk från Dalarna prata så myser jag och önskar att jag också hade en sådan härlig dialekt.

Idag när och en kompis passerade genom Rättvik för att äta lunch, så passade jag på att göra en snabbvisit på den lokala hemslöjdsbutiken. Där köpte jag mig en äkta Dalahäst i korrekt färg och den behöver nog ingen närmare beskrivning. Men i samma butik fanns det även en hylla full med Mörksuggor, som också är en mystiskt liten figur från trakten.

Mörksuggan är ett väsen som omtalas i sägner sedan långt tillbaka och enligt en sägen så skrämde föräldrar sina barn med historier att om de inte kom hem i tid på kvällen kunde Mörksuggan äta upp vägen för dem. Vet inte riktigt vilket djur den ska föreställa, men den ser lite ut som en blandning av en uggla och ett svart svin. Mystisk är den iallafall! Vi hade en Mörksugga hemma när jag var liten, men vart den tagit vägen vet jag inte. Därför var jag ju tvungen att köpa en sådan också.

Mörksuggan har även givit namn till en av långloppscupens MTB-tävlingar: Mörksuggejakten.

Nu har jag två klassiska figurer från Dalarna som jag blir glad av att titta på när jag känner mig lite för Stockholmsk.

Jag och min kompis Christian bestämde oss för att dra en snabbis till Rörbäcksnäs för fylla på förråden med lingon och få en välbehövlig paus från vardagen. För cyklister som läser detta, så hade har vi inga MTB med oss. Nu är det ju egentligen bara jag som är cyklist av oss två, så jag får snällt titta på de cyklister som susar förbi stugan.

När vi ändå är här så måste man ju även testa fiskelyckan och idag drog vi upp en mellanstor abborre som vi fick på metspö.