Drömmen om en muskulös syster till Celeste

Jag har mer och mer börjat inse att jag kanske inte vill ha en 29″ mountainbike när jag ska byta ut min gamla. Jag som inte är jättelång och mäter 171 cm över havet, känner mig rätt liten på dessa storhjulingar.

Jag är rätt nöjd med storleken på min nuvarande 26″. Nu har jag lagt ögonen på en lite mer muskulös syster till min Bianchi Sempre som heter Bianchi JAB 7100. I Sverige verkar den endast finnas i färgen svart/röd, men den finns att beställa från bl.a. Tyskland i min favoritfärg Celeste.
Ska man slå till på denna tro?

Celeste inlämnad på SPA

Idag har det varit en dag full av saker jag inte tänkte göra. Hade egentligen bara tänkt ta en liten runda, men det blev 51,47 km inkl ett spontant besök hos mina vänner Matte och Nadja och deras son Henry, där jag blev bjuden på korvgrillning. Sådant är lyx för en lägenhetsinnehavare!

Under min runda tyckte jag börja känna att det var dags för Celeste (min cykel) att åka in på första servicen där man efterdrar och spänner vajrar med mera. Det är sådant man måste göra efter ha kört in en cykel.

På eftermiddagen tog jag bilen in till Bianchi Café & Cycles. Där lämnade in cykeln för lite omvårdnad, nu när Vätternrundan snart står för dörren. Han som tog emot den tittade cykeln och sa: Det är inte varje dag man får in en sådan här ren och välvårdad cykel. Jag svarade med ett stort leende och kände mig lite stolt. Som jag tidigare sagt, tänker jag inte låta denna cykel förfalla pga att jag inte skött den!

När jag ändå var där, kom dagens nästa oplanerade händelse. I butiken beslutade jag mig för att köpa mig ett set med Bianchi Milano cykelkläder. Det grävde ett djupt hål i plånboken, men jösses vad snygg jag kommer vara på vägarna i sommar.

Cykla är roligare än springa

Jag ska säga att jag älskar både löpning och cykling. Men sedan jag nu blivit kompis med min racer lite mer, har jag känt att det är så mycket roligare med cykling än löpning. Det kan vara så att man man känner så bara för att man äntligen fått ta ut cykeln efter vinterdvalan.

Nu ska jag inte sluta springa, för jag har ett Marathon att göra om ca 1 månad.

Sol och +14 grader gjorde denna kväll fulländad. När jag kom hem hade tårna ändå domnat bort trots det sköna vädret, så jag måste cyklat lite fort iallafall.

Rundan blev 40,80 km och tog 1.33.11 min. Höll en hastighet på 2.17 min/km.

Då var premiärturen avklarad

Jag vet inte om jag kan finna ord för hur härligt det var att ge sig ut för första gången med min Bianchi Sempre som fram tills idag hängt på väggen och bara varit snygg.

Det var också första gången jag cyklade med på en cykel där man sitter ”fast” med skorna i pedalerna. Bara detta har gjort mig lite nervös för att man ska ramla omkull när man måste stanna. Med lite övning på en tom gata utanför där jag bor, hittade jag tekniken efter en stund och gav mig iväg.

Första känslan var vad hårt det kändes! Däcken på racercyklar ska vara pumpade extremt hårt, vilket jag också gjort. Lite läskigt är det att pumpa dessa smala prinskorvsdäck med 3 gånger så hårt tryck som man har i en bil, men så ska det tydligen vara. Efter en stund hade jag även koll på hur växlarna funkade och vilken känsla det är när man efter en stund in på rundan börjat känna sin cykel.

Måste säga att det var ganska lätt att hitta en bekväm sittställning, men tycker att den mest rejsiga positionen med händerna längst ned på styret känns lite ovan för mig fortfarande.

Det här med att sitta fast i pedalerna. I Täby kom jag fram till ett trafikljus och glömde helt bort att jag satt fast med skorna. Paniken inföll och jag kände hur jag började välta… Men som tur stod det en buss bredvid mig som tog emot mig. Pinsam situation avvärjd.

Jag var inte ensam på ute på vägarna idag och det vinkades friskt, som många cyklister gör. Jag får be om ursäkt om jag inte vinkade tillbaka ibland, då jag hade fullt upp att vänja mig med min nya cykel.

Rundan blev 43,20 km och avverkades på 1tim och 51 min med ett konstant leende på läpparna. Kanske inte världens bästa tid, men denna runda var lite av en lära-mig-cykla-racer runda.

När jag senare på dagen var och handlade, passade jag på att köpa tidningen Bicycling. Köpte den mest för att det var flera intressanta reportage om allt från racercyklar till MTB. I tidningen fanns också en kraschskola, samt hur man kraschar som ett proffs. De förklarar att det finns två typer av cyklister. De som har kraschat och de kommer att krascha. Hoppas det är långt kvar innan jag måste använda tipsen 🙂

Dags att boka mekkurs?

Nu börjar väderprognoserna andas lite vårkänslor i Stockholm, även om vi säkert kommer får ett och annat bakslag framöver.

Jag som nybliven ägare av racercykel börjar ju då fundera på allt som kan hända med en cykel när man är ute och cyklar. Jag har definitivt inte tummen mitt i handen, men meka cyklar är något jag inte gjort så mycket förut.

Funderar på att anmäla mig till Bianchi Café & Cycles mekkurs. Även om det är dyrare att boka en kurs och vara helt själv, så tror jag att jag ska slå till och göra detta. Bara jag och allt utifrån min kunskapsnivå, det måste väl vara en bra grej att göra?