Fängslande kul cykling som gav mersmak

Igår tog jag elcykeln ned till Täby för att äta middag med två kompisar på självaste nationaldagen. På vägen dit överraskades jag av ett ösregn, men som tur var hade jag packat både regnbyxor och regnjacka som jag drog jag på mig och kunde sedan fortsätta och komma fram hyfsat torr.

Jag och Jessica med sin nya lilla vovve var bjudna till vår gemensamma kompis Carl. Vi körde en liten knytis, där vi alla hade bidragit med olika saker till kvällens trerätters middag. Allt blev så gott och det var mysigt att umgås och prata dem hela kvällen.

Årsbästa på Anstaltsbanan

Idag hade jag tänkt ta en längre tur med racern, men vartefter dagen gick, så blev det istället ett par varv på Anstaltsbanan som jag i år börjat återupptäcka efter att jag mest fokuserat på att köra MTB-banan i Hacksta.

Anstaltsbanan är inte en särskilt svår bana, men den har några svårare partier som är lite utmanande. Och några partier är otroligt skakiga, där du flyger fram över massor med skumpiga sten- och rotpartier som inte är tekniskt svåra, men cykeln och cyklisten får en rejält omskakade upplevelse.

Idag körde jag tre varv och hade jag inte mött ett par hundägare på banan så hade det kunnat bli ett riktigt bra PR idag, men säkerhet och respekt för andra är viktigare. Det blev dock årets snabbaste tid, trots mina små stopp utmed banan. Mitt PR är 10:42 på banan och det gjorde jag för 5 år sedan. Idag körde jag på 10:59 som snabbast med stopp. Personligen tycker jag detta är en jättekul bana och efter idag gav den mersmak att jaga mitt eget PR.

Jag tycker min 2014 års fulldämpade MTB hanterar denna banan riktigt bra, men jag tror det är dags att lämna in den för en ordentligt översyn. Har nu haft en knäppande knakande ljud från vevpartiet och så är det lite andra saker som någon kunnig behöver se över så det inte händer något allvarligt.

Semestercykling i blåbärsskogen

Jag har väl inte riktigt fattat att jag har semester, men en sak är säker och det är att jag tänker försöka cykla mycket under den. Idag blev det dock bara en kort liten sväng i blåbärsskogen.
Det finns två stora skillnader mellan att cykla MTB och landsväg tycker jag och det är att om man inte håller igång med cyklandet i skogen, så har iallafall jag en liten psykologisk barriär att ta mig över. Det som jag måste övervinna är att bli av med ”fegisen” i mig och inte tänka och oroa sig för läskigt hala rötter och klipphällar.
Jag tog två varv på Anstaltsbanan och på andra varvet hamnade jag bakom en pappa och hans dotter. Jag blir alltid lika glad när jag ser unga som tycker det är kul att cykla och jag bara önskar att det funnits mountainbikes när jag var liten, för då hade man kanske kunnat bli lite bra på det här med att cykla i skogen 🙂