Jag brukar vara rätt duktig på att inte ta med mig jobbet hem och grubbla på saker som kan stressa upp en. Just nu är jag och mina kollegor inne i en fas, där ett långdraget digitalt projekt snart ska sjösättas.

Som vanligt i sådana här projekt är det en redaktör som jag, som är sist i kedjan. Förväntningarna på det klara resultatet är alltid höga på vårt jobb. Text och bild är ju det som syns på skärmen framför betraktaren. Vi får ofta stå till svars varför ser det ut så… ska det vara så… Trots att vi inte designat eller byggt bakomvarande system, är det vi som sätter ihop allt som designers och utvecklare gjort. Hursomhelst älskar jag mitt jobb och jag ser fram emot att steg 1 i projektet som vi snickrat på så länge, snart är ”klart”.

Nå… vart vill jag komma med detta då?

Cykling som medicin mot stress

När allt är som rörigast och mest intensivast, det är då jag känner att cyklingen kommer in som ett botemedel. Om jag inte cyklat så mycket som jag gör, skulle jag nog inte hantera min stress lika bra som jag gör idag. Jag tror att min cykling är ett effektivt sätt stå emot och hantera stress bättre. Då tänker jag speciellt på den lågintensiva cykelpendlingen jag gör med min elcykel. Den ger mig tid till reflektion, en chans att fundera och tänka på saker både före och efter jobbet. I kombo med inomhuscyklandet och de digitala racen i Zwift, ges också tillfälle att ta i och trampa ut mycket känslor i pedalerna.

Nu har jag inte varit hos en doktor och behöver inte gå till en heller. Men borde man inte skriva ut cykelpendling eller någon annan pulshöjande träning som medicin, istället för piller? Jag tror träning kan göra underverk mot stress, utan att jag på något sätt är en doktor i ämnet 🙂