I fredags tog vi bilen upp till Mora och checkade in hos det trevliga äldre par som vi hyrt in oss hos. Vi möttes av en fantastisk gästfrihet av de som upplåtit sitt hem till ett gäng cyklister och själva valt de att sova på soffan. Visst betalade vi för oss, men ändå. Värdparet gick dessutom upp och ordnade en makalös frukost till oss som stod på bordet klockan 5 imorse och bara det är värt en applåd.

Siljan runt för första gången

Många i Team Utan Gränser har cyklat detta lopp många gånger, men för mig var det premiär. Det har de senaste åren var ett miserabelt väder, med regn och kyla. I år stod istället soltrålarna som spön i backen och det blev sakta men säkert under dagen stekhett.

Starten gick som vanligt på cykellopp i arla morgonstund och det var ett peppat och glatt gäng cyklister som trampade iväg. Känslan idag var grym genom hela loppet och vi kändes riktigt bra sammansvetsade, trots att vi hade lite nya cyklister i klungan. Det var knappt några gånger som det blev en lucka och det mesta i rotationen och hur vi gled fram runt Orsa sjön och Siljan gick bra.

I en av depåerna så knackade det på någon på min hjälm. Det var det en kille som jag följer på Twitter som också körde loppet och som kände igen TUGs kläder från tidigare inlägg som jag gjort. Vad skoj det är när man stöter ihop i riktiga livet, om än för en kort sekund 🙂

Trots att det var närmare 30 grader mitt på dagen, så lyckades vi ändå hålla ett rullsnitt på 30,4 km/h som var strax över det vi planerat för detta lopp. Efter ca 5 tim och 55 min rullade vi över mållinjen på samma ställe som startat på morgonen efter att ha avverkat 16 mil.

Känner mig extra stolt idag, med tanke på att jag knappt sov en blund inatt och ändå kände mig på topp hela dagen idag. Nu ikväll är dock ögonlocken riktigt tunga, men så har jag min fina Dalahäst att titta på som är medaljen för genomfört lopp.

Morgontrötta TUG-cyklister som tänker och tänker…