Detta blir ett lite känslomässigt inlägg i brist på cykling just nu.
Någonstans där ute är du som idag är helt omedveten om att du kommer behöva mig snart, eller så är du fullt medveten och ligger sjuk i en säng. Du kanske ska göra en operation där du kommer förlora mycket blod, så du vet att ditt liv hänger på att operationen lyckas och blodlagren är fyllda med din blodtyp. Att operationen lyckas kan jag inte hjälpa dig med, vilket du ska vara glad över 🤓 Men jag och alla friska människor som kan ge blod kan ge det livsviktiga blodet som du behöver för att överleva, eller rent av bli frisk från någon läskig sjukdom som du blir behandlad för.
Eller så är du som mina vänners son Henry, som redan i magen på mamma Nadja fick sin första blodtransfusion. Idag många år senare måste han fortfarande byta sitt blod ungefär var tredje vecka pga att hans kropp inte producerar röda blodkroppar. Henry är som vilken levnadsglad liten kille som helst, men han är beroende av att vi som kan ge blod verkligen tar oss i kragen och ger blod.
På hans mamma Nadjas blogg kan du läsa mer familjens vardag. Henry blev också omskriven i en artikel i Aftonbladet i somras och en i Expressen idag.
Henry vid en av sina blodtransfusioner i somras. Foto: Nadja Nordstrand
Idag var då dags att ge blod för min del. Det var ett tag sedan sist, då jag antingen varit krasslig eller haft ett cykellopp de andra gångerna som hindrat mig från att ge. Men idag kände jag mig pigg och frisk och inga cykellopp i sikte, så det var bara att knalla ned till blodbussen.
Jag personligen känner inte direkt av att jag blivit av med 4,5 dl blod, om jag inte får för mig att göra lite ej rekommenderade aktiviteter. Som efter en givning förra året, så gav mig på att försöka cykla ett klubbmästerskap i mountainbike samma dag. Det slutade med att jag fick hoppa av efter ett varv för jag höll på att svimma.
Man får dessutom alltid en liten present när man ger blod. Idag fick jag ett par stiliga strumpor.
Sist av allt, bli gärna blodgivare du också.
Magnus Cykelblogg 