När jag satt i bilen på väg hem från Cykelvasan idag satt jag och funderade på vad man ska skriva i en racerapport. De lopp man kört där det hänt något spektakulärt eller något ovanligt är ju alltid spännade att skriva och förmodligen också kul att läsa. För mig hände inget spektakulärt eller ovanligt, utan allt gick ungefär som jag tänkt mig. Lite reflektioner har jag dock och lite om mina kompisar som alla tog sig i mål, där vissa hade det jobbigare än andra.

2016 års Cykelvasa gick tidsmässigt bra (körde i mål på 3.57) vilket jag är hyfsat nöjd med, även om jag hoppades på att jag skulle varit lite snabbare. Det som är mitt hinder är jag saknar den där tävlingsandan som många har, vilket gör att jag inte tar till vara på den kraft jag har. Har nog en hel del att jobba på om jag ska komma nära mitt bästa resultat, 3.34 som jag körde Cykelvasan 2014 på.

Mina stugkumpaner verkar också nöjda med sina resultat. Johan punkade 2 gånger, men fick hjälp av en cyklade cykelmeck som tydligen fanns där ute bland oss utan att man visste det. Han var på väg att ge upp, men kämpade på och tog sig i mål. Det tycker jag är grymt bra! Sedan har vi Robert O. som inte bodde med oss, men som också körde. Han drabbades av kramp i slutet på loppet och fick försöka massera igång sitt ben. Det slutade med att han cyklade i mål genom att enbenstrampa sista biten pga att han hade så ont. Bara det är värt en applåd!

Jag, Jörgen, Peter och Robert S. tog oss i mål utan missöden. Stugans snabbis blev Peter.

Här nedan är bilder på oss alla från Happyride som Hans Schönning fotograferat.

Jag

Robert O

Jörgen

Johan efter första bakhjulspunkan. Cykelmeken lyckades inte få i ordentligt med luft, så han sa till Johan att försöka ta sig till kontrollen i Oxberg för att få hjälp där med mer luft.