Tiden då man mötte hejande cyklister på vägarna är sedan länge förbi. De flesta har gått i ide och sitter på en trainer hemma eller svettas på ett spinningpass nära dig. Trots att mörkret lägger sig snabbt och det är blött och kallt för det mesta, så finner jag en viss tjusning med att fortsätta cykla utomhus.

Man trampar på för glatta livet och stirrar på ljuskäglan framför en i mörkret. Det blir knappast några tidsrekord på cykelpassen som äger rum kvällstid, men vet ni vad att det gör inget! Personligen tycker jag det är otroligt uppiggande att vara ute i friska luften. Att komma hem och se ut som en prickig korv i ansiktet av gegga är något man bara får acceptera så här års, och lite smuts dör man inte av.

Det kommer nog en dag snart, då även jag ger upp att cykla utomhus och hoppar upp på trainern för mata på mil efter mil utan att komma någon vart.