Jag har cyklat UTE!

Idag stekte solen på riktigt bra här hemma och temperaturen inne i vardagsrummet steg till närmare 25 grader. Härligt tänkte jag och tog på mig mina cykelkläder. Idag skulle det bli premiärcykling utomhus. När jag öppnade dörren var det inte lika mysigt, det var riktigt kallt skulle jag säga. Nu stod jag ju ändå där i full mundering, så det var väl bara att plocka ut cyclocrossen och pumpa upp däcken på den eftersom den stått rätt länge och väntat på mig.

Redan nedför första backen stelnade ansiktet och jag frös genom hela kroppen. Trampade ändå på för att få upp värmen och sakta men säkert kom den. Men fasiken vad sakta det går när man har dubbdäck och känner sig som en stoppad korv 🌭 med alla lager kläder.

Rundan gick upp mot Brottby och vidare mot Kårsta kyrka, där jag vände hemåt igen. Bortsett från att man frös, så var det magiskt fint att komma ut en sväng. Totalt blev det väl lite mer 43 km.

F1EFDD6B-61A3-4806-A191-FD860F7415F4

Det ser soligt och varmt ut, men det var plågsamt kallt

Det enda läskiga på dagens runda var att uppe på småvägarna kring Brottby, så hade ett gäng lyxbilsägare fått för sig att dessa vägar var utmärkta att lufta Ferrarin, Corvetten och Porschen på. Som tur var körde de mot mig och inte om mig, så jag såg dem komma i god tid. Jag kan lova att de körde förbi mig i säkert 150 km/h 🏎💨  Jag förstår inte hur man kan äventyra sin egen och andras säkerhet genom att köra sådär vansinnigt fort på allmänna vägar.

Alpe du Zwift! Åhej…

Idag satte jag mig för att köra ett spontanpass i Zwift och en bit in i träningen glider jag över till Level 12, vilket innebar att jag nu fick tillgång till en precis lanserad bana: Alpe du Zwift. Jag avslutade direkt den bana jag precis höll på att köra och bytte till den nya banan. Jag vet inte vad snittlutningen på klättringen är, men det var rätt mycket röda tvåsiffriga tal på den del av klättringen jag körde.

Alpe du Zwift är en gigantiskt klättring med över 1 000 höjdmeter. Den ska vara en replika eller bygga på den riktiga klättringen som heter Alp d’Huez som är en av de längsta klättringarna i Tour de France.

Avbröt klättringen pga av svält

Eftersom jag inte räknat med att träningspasset skulle bli ett jätteklättringspass, så avbröt jag med ca 15 km kvar till toppen pga att jag var så hungrig att jag inte kunde sluta tänka på det 🙂

Någon annan dag i påsk ska jag klara hela berget.

A15D4235-91E1-4105-AF6C-A9FC1E8A07A9746B30C8-A449-4CE2-A58B-9E2258EC9F75E272F32C-EDEC-4242-9E75-0E2D72D286FF

 

Snart kortkort premiär

Nja inte i Sverige kanske, men snart ska jag och några cyklande vänner åka ned till Spanien och förhoppningsvis ska vi få känna lite varma vindar runt vinterbleka ben och armar. Denna gången går färden till bergen ovanför Marbella, där vi hyrt ett hus av en arbetskamrat till mig.

Denna gång åker vi inte på en ordnad resa med guider. Utan nu blir det till att hitta egna dagsetapper och utflyktsmål, vilket kan bli lite spännande. Huset verkar vara magiskt fint, så efter våra strapatser lär det inte gå någon nöd på oss 😎

Foto: Michel Szabo

Tips på utflyktsmål

Vi kommer cykla landsväg och om du har några tips på utflyktsmål att cykla till med utgångspunkt från Marbella, får du jättegärna slänga in en kommentar om vad man inte får missa.

Skojturen på måndagar

På måndagar har det blivit ett näst intill stående inslag att efter middagen att köra SZR Joyriden i Zwift. Det är inget race, utan ett gruppträningsrunda. Jag brukar köra den med min kompis Johan och vi har generellt varit lite dåliga på att hålla oss till gällande hastighet. Rätt ofta har vi mer eller mindre åkt med i bara farten med några andra som brutit sig loss och kört snabbare än vad man egentligen ska för klassen.

Idag höll vi oss skinnet nästan hela vägen och vi höll oss runt den utomordentligt bra Zwiftledaren Mikael Aronsson. Först när det var lite mer än 1 km kvar till målet hade Johan redan brutit sig loss med en grupp.

Då vaknade getingen i mig Bzzzzz… 🐝

Trampade på som en tok och lyckades köra om nästan hela utbrytningen, utom några. Lyckades köra över mållinjen en sekund före min kompis Johan. Inte mycket, men en sekund är en sekund 🙂

Kvällens lopp var allt som allt riktigt och skoj lagom hårt. Bäst av allt var den pulshöjande utbrytningen strax innan mål.

E07981FD-0404-402B-A0E5-ACEC3084FC5B

Oj vilken dag

Igår så deltog jag i Spin Of Hope som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Jag älskar verkligen detta med att kombinera träning och att bidra till något för en god sak, precis som vårt cykelteam Team Utan Gränser gör. Det är precis vad Spin of Hope, som igår arrangerades till förmån för Barncancerfonden också gör.

Under dagen fylldes mina sociala flöden med bilder från svettiga teamkompisar och andra vänner som körde sina pass. Klockan 18:00 var det min tur att kliva upp på sadeln och stänga Spin of Hope 2018. Vår guldcykel som vi bokat på Gym och Motion i Åkersberga hade vi fram till mig hållit snurrande i 11 timmar. Jag körde då sista passet på en timme och efter passet applåderades det speciellt mycket för två i vår spinningsal som själva hade avverkat 12 timmar på cykeln under dagen. Det är bara att buga och bocka för dem som klarade detta.

Under dagen samlade Spin of Hope in över fem miljoner kronor, vilket är makalöst bra 😀

8360C172-EFB9-403D-8147-0AFBEB58B628

A4551AB3-4ED1-4E0E-A8C5-E452B1069B71

Jag fick med mig vår Guldcykels dekorationer 😂 efter att Spin of Hope avslutades. Bra kämpat alla!