Ett måste i varje cyklists köksskåp

Det finns en uppsjö av prylar som du som cyklist ska ha. Förutom själva cykeln eller cyklarna, ska man ha de rätta tillbehören i form hjul, däck och givetvis matchande kläder. Möjligheterna är oändliga i denna härliga materialsport.

För ett tag sedan såg jag något på Åsa Erlandssons Instagram, som är en duktig kvinnlig cyklist. Hon tävlar mycket i MTB och Cyclocross, men är även konstnär och mest känd för sina otroligt söta Snabeltutar som gärna befinner sig cykelmiljöer på hennes tavlor.
Denna gång var det inte en tavla, utan en bild på en kaffemugg som hon testat att måla på. Jag föll för den pladask och kontaktade henne på en gång och beställde fyra stycken med två olika sorters motiv. Två med Snabeltutar/cyklar och två med glada Filurer.
Idag hämtade jag paketet och dessa anser jag är ett måste i varje cyklists köksskåp från och med nu. Kan man man bli annat än lycklig när man ser dem. 
Snyggaste tack för din orderkort jag fått. Till och med rätt celestefärg på cykeln 🙂
Mer om Åsa Erlandsson och länkar till hennes Tutshop hittar du på hennes blogg här

Fredagen den 13:e

Om man är vidskeplig av sig, kanske inte fredagen den 13:e är den bästa dagen att cykla 39 km till jobbet efter måndagens punkaorgie. Som tur är så är jag inte vidskeplig, men ska jag vara ärlig var jag lätt nervös under hela resan till jobbet.

De flesta av vägarna är ju fortfarande osopade och det ligger mycket skit och skräp efter vintern i gruset som lätt kan sabba ett cykeldäck. Däcket höll, så jag verkar ha hittat orsaken till måndagens alla förstörda slangar.

Morgonens pendling gjordes i friska -7 grader, men det var en otroligt vacker soluppgång jag fick njuta av på väg till jobbet.
Ikväll skänker jag annars en extra tanke till mina vänner Christan och Anna, vars helt underbara hund Bico somnat in idag. Bico var en stor italiensk vakthund som man vid första mötet med hade stor respekt för. Men trots sin storlek, var han en riktig gulleplutthund. Vila i frid Bico!

Idag bloggar jag från sidan av E18

Vilken rent ut sagt jävla skitpendelcykeldag detta varit. Allt började underbart med en solig morgonpendling. Det skulle snart ändra sig.

I höjd med Hägernäs i Täby fick jag punka 1. Kände igenom däcket på insidan och satte i en ny slang. Kom till Solna station, punka 2. Inga fler slangar, så det blev taxi resten av biten till jobbet.
Under dagen idag gick jag igenom däcket igen och hittade inget hål. Pumpade upp det och när jag skulle hem kom jag till Solna station igen. Jaha, taxi till Sportson denna gång. Köpte nya slangar och kände igenom däcket igen. Pumpade och cyklade vidare. Kom nu till Täby galopp då punka 3, eller närmare bestämt 4 kom som en rak höger. 

Nu ville jag bara gråta! Ringer runt till lite vänner, men det blir pappa som nu får komma och hämta mig vid E18 i Täby. 
Medan jag nu väntar på honom, har jag hittat orsaken till dagens helvete. En pytteliten jäkla glasbit i däcket.
Ha en bra kväll!

När lerfesten öppnar sig

Idag var tanken att jag skulle ta MTB:n för leta efter lite alternativa vägar att ta sig till och från Täby. Min idé var att se om det gick att cykla enligt webbsidan trafiken.nu och deras kartor över cykelstråk.

Cykelstråket skulle gå utmed Roslagsbanan och via Rydbo ned mot Arninge. Det är nog denna väg som Österåker tänker sig att delar av den efterlängtade cykelbanan till Täby ska gå. Visst fanns det en väg där, men den bestod idag mest av sprängsten och grus. Lite asfalt på de där och det kommer att bli kalas.

Ni som klagar på dåliga cykelvägar. Denna tar nog priset.
Väl nere i Täby såg jag en lerig stig som gick från cykelbanan in i skogen. Eftersom jag satt på min MTB, så var det väl bara börja skita ner sig. Måste hittat skogens lerigaste stig, men när man väl geggat ned sig är allt bara tokskoj. Man struntar till slut i hur djupa pölarna och de geggiga stigdelarna är, det är liksom bara att trampa på genom leran.
I höjd med Norrortsleden beslöt jag mig för att se om det gick att cykla i skogen utmed leden mot Åkersberga igen, och visst gick det. Jag skulle nog inte cykla med crossen där, men med MTB:n gick det bra. Det var till och med riktigt kul. Vid Rosenkälla blev det asfaltscykling igen och för att förlänga rundan lite tog jag en omväg hem via Angarn och Brottby.
Dagen runda blev 42 km och gick väl på ungefär hälften leriga skogsstigar och hälften tungtrampade asfaltsvägar i grym motvind.

Skidmomentet i arbetsplatsklassikern, check!

När jag hade gått i mål på KortVasan igår var det futtiga 7 km kvar för att jag skulle klarat av skidmomentet i ICA-klassikern, eller arbetsplatsklassikern som det mer är känt som. I år ska jag banne mig klara av den, då det alltid varit skidmomentet jag fallit på förut.

Idag tog jag nya tag och stack iväg till Täby Konstsnöspår och stakade mig igenom de sista 7 km som behövdes. Totalt stannde skidmomentet på 91 km skidor för mig. 
Nu tänkte jag valla av mina skidor och ställa undan dem inför nästa vinter. Nu tar vi sikte mot cykelmomentet som startar lite senare i vår.