Cykelvasan för sjunde gången

Idag släppte min arbetsgivare ICA sina sponsorplatser till Cykelvasan 2018 och klart som korvspad, så hängde jag på låset för att anmäla mitt intresse att få köra. Pling sa det i inkorgen, när ett svar kom att jag fått en plats.

Krasch boom bang

Sedan var det bara att ställa sig i den digitala kön på Vasaloppets webbsida med alla andra som skulle anmäla sig idag. Försökte påbörja anmälan typ 10 gånger, men hela tiden blev det serverkrasch eller något annat fel. Men så bang – efter nästan 45 minuter gick den äntligen igenom och nu är jag en av deltagarna i Cykelvasan 90 i augusti 2018.

Sjunde Cykelvasan

Det var på Cykelvasan 2012 som allt började för mig. Det var mitt livs första cykellopp och jag ser lika mycket fram mot min sjunde Cykelvasa 2018 som jag gjorde den där dagen i augusti 2012.

Målet för 2018 får bli att försöka hamna på en tid under 3.30. Men mycket kan hända innan dess.

Tack ICA

Jag vill också skicka ett stort tack till ICA för att ni ger oss anställda inom koncernen möjlighet till sponsorplatser.

Bilden på Cykelvasans diplom är ju rätt söt i all sin konstighet. Ibland när jag vaknar, så kan jag känna mig så där ihoptryckt. Konstnären kallar den: Att vilja och våga.

Dricka trädgårdsland

Tänkte utföra ett litet experiment 👨🏼‍🔬 på mig själv. Jag har under några år knaprat ett piller om dagen för att jag har haft lite förhöjt blodtryck. Det är något som verkar ligga i vår släkt och trots att jag gått ned i vikt och tränat mer än vad jag någonsin gjort i mitt liv de senaste åren, så har det inte påverkat trycket nämnvärt.

Efter ha läst en hel del om träning och kost, tänkte jag testa att frossa i rödbetor. Rödbetor är fulla med nitrater som ska vara blodtryckssänkande och även bra för syreupptagningen när man tränar.

Idag köpte jag mig en flaska med ekologisk juice av rödbetor som pressats direkt efter skörd. Jag ska sörpla i mig ett glas om dagen av detta som smakar lite som jag tror det skulle smaka om man drack jorden från trädgårdslandet.

Det ska bli spännande att se om det händer något, så jag får återkomma om några dagar om jag sett någon förändring.

Två bitar av Dalarna

Jag vet inte inte vad det är som gör det, men jag älskar verkligen Dalarna från hela mitt hjärta. Det är landskap som är så vackert och som har en sådan härligt omväxlande natur från södra till norra Dalarna. När jag hör folk från Dalarna prata så myser jag och önskar att jag också hade en sådan härlig dialekt.

Idag när och en kompis passerade genom Rättvik för att äta lunch, så passade jag på att göra en snabbvisit på den lokala hemslöjdsbutiken. Där köpte jag mig en äkta Dalahäst i korrekt färg och den behöver nog ingen närmare beskrivning. Men i samma butik fanns det även en hylla full med Mörksuggor, som också är en mystiskt liten figur från trakten.

Mörksuggan är ett väsen som omtalas i sägner sedan långt tillbaka och enligt en sägen så skrämde föräldrar sina barn med historier att om de inte kom hem i tid på kvällen kunde Mörksuggan äta upp vägen för dem. Vet inte riktigt vilket djur den ska föreställa, men den ser lite ut som en blandning av en uggla och ett svart svin. Mystisk är den iallafall! Vi hade en Mörksugga hemma när jag var liten, men vart den tagit vägen vet jag inte. Därför var jag ju tvungen att köpa en sådan också.

Mörksuggan har även givit namn till en av långloppscupens MTB-tävlingar: Mörksuggejakten.

Nu har jag två klassiska figurer från Dalarna som jag blir glad av att titta på när jag känner mig lite för Stockholmsk.

En liten paus

Jag och min kompis Christian bestämde oss för att dra en snabbis till Rörbäcksnäs för fylla på förråden med lingon och få en välbehövlig paus från vardagen. För cyklister som läser detta, så hade har vi inga MTB med oss. Nu är det ju egentligen bara jag som är cyklist av oss två, så jag får snällt titta på de cyklister som susar förbi stugan.

När vi ändå är här så måste man ju även testa fiskelyckan och idag drog vi upp en mellanstor abborre som vi fick på metspö.

Ett bottennapp är också ett napp

Årets 8:e donation

IMG_3401Jisses vad tiden rullar på fort. Idag är det redan 1:a september och det betyder att det är dags att summera augusti månads cykelträning och se vad jag ska stoppa in i Team Utan Gränsers insamlingsbössa.

Det blev en helt okej cykelmånad, tack vare både Cykelvasan och en del pendelcyklande, så i augusti trampade jag ihop 525 km, vilket då blir 525 kr till vår insamling.

Detta betyder att jag hittills i år bidragit med 4 080 kr till vår insamling. Jag måste säga att jag ändå är lite nöjd med mig, då målet för mig var är bidra med förhoppningsvis 5 000 kr till årets insamling.

Du får också jättegärna hjälpa oss att hjälpa?

Alla bidrag oavsett storlek är lika mycket uppskattade.

Stöd vår insamling här