Sommarhetta övergick till skyfall

Idag slängde jag in racern i bilen och stack till Jörgen och Jessica i Nacka.

Eftersom temperaturen närmade sig 30 grader valde vi en lite kortare tur som gick ut mot två olika bryggor på Lagnö. Vi hade grymt fint väder och värmen gjorde sitt bästa för att få oss så svettiga som möjligt. 
På vägen tillbaka ändrade sig hastigt vädret till att först svalka oss med ett lätt duggregn. Sedan övergick det i ett skyfall med åska och så blev man sådär härligt grisig när man låg på rulle.
Nu ska vi duscha och sedan ska vi tre åka till stan för att äta middag lite i mina kompisars butik Olja & Oliv Deli på Södermalm.

Foto: Jörgen Otterstål

Då var premiärturen avklarad

Jag vet inte om jag kan finna ord för hur härligt det var att ge sig ut för första gången med min Bianchi Sempre som fram tills idag hängt på väggen och bara varit snygg.

Det var också första gången jag cyklade med på en cykel där man sitter ”fast” med skorna i pedalerna. Bara detta har gjort mig lite nervös för att man ska ramla omkull när man måste stanna. Med lite övning på en tom gata utanför där jag bor, hittade jag tekniken efter en stund och gav mig iväg.

Första känslan var vad hårt det kändes! Däcken på racercyklar ska vara pumpade extremt hårt, vilket jag också gjort. Lite läskigt är det att pumpa dessa smala prinskorvsdäck med 3 gånger så hårt tryck som man har i en bil, men så ska det tydligen vara. Efter en stund hade jag även koll på hur växlarna funkade och vilken känsla det är när man efter en stund in på rundan börjat känna sin cykel.

Måste säga att det var ganska lätt att hitta en bekväm sittställning, men tycker att den mest rejsiga positionen med händerna längst ned på styret känns lite ovan för mig fortfarande.

Det här med att sitta fast i pedalerna. I Täby kom jag fram till ett trafikljus och glömde helt bort att jag satt fast med skorna. Paniken inföll och jag kände hur jag började välta… Men som tur stod det en buss bredvid mig som tog emot mig. Pinsam situation avvärjd.

Jag var inte ensam på ute på vägarna idag och det vinkades friskt, som många cyklister gör. Jag får be om ursäkt om jag inte vinkade tillbaka ibland, då jag hade fullt upp att vänja mig med min nya cykel.

Rundan blev 43,20 km och avverkades på 1tim och 51 min med ett konstant leende på läpparna. Kanske inte världens bästa tid, men denna runda var lite av en lära-mig-cykla-racer runda.

När jag senare på dagen var och handlade, passade jag på att köpa tidningen Bicycling. Köpte den mest för att det var flera intressanta reportage om allt från racercyklar till MTB. I tidningen fanns också en kraschskola, samt hur man kraschar som ett proffs. De förklarar att det finns två typer av cyklister. De som har kraschat och de kommer att krascha. Hoppas det är långt kvar innan jag måste använda tipsen 🙂

Handpenning lagd på nya racercykeln


Igår kväll var det VIP-kväll på Bianchi Café & Cycles i Stockholm, som slutade att jag gick på moln därifrån. Jag anmälde mig till denna kväll för ca 2 veckor sedan via deras Facebooksida, där jag såg en inbjudan.

I inbjudan avslöjade man inte så jättemycket, men några kampanjpriser fanns med. Till min stora glädje fanns Bianchis modell Sempre med i kampanjen som jag haft på önskelistan länge. Det stod inget om vilken årsmodell det var, men det visade sig att det bästa priset gällde några få 2011 modeller som de hade kvar. Givetvis var inga av dessa i min storlek.

Den proffsiga säljaren for runt med mig i butiken och visade andra alternativ i samma prisklass, men jag ville ju ha en Sempre! Då visade han att de även hade ett väldigt bra kampanjpris på 2012 års modell, som dessutom har Bianchis rätta färg: Celestemetallic.

Det fanns 1 enda kvar i min storlek! Efter ett litet peppsamtal till min kompis Henrik om vad jag skulle välja, slog jag till och lade en handpenning på cykeln. I nästa vecka får jag hämta den.

Här nedan är på bild på den och mer närbilder kommer när jag fått hem den. Nu undrar jag bara hur långt det är till våren?