Cykelbanan som blev en grusväg

Österåkers kommun lovade för ett par år sedan glatt att vi cyklister äntligen skulle få en cykelväg mellan Täljö och Rydbo. Den innebär att man lättare kan ta sig på cykel ned till Täby. Detta efter år av förhandlingar med markägarna och gissningsvis speciellt en särskild som äger typ all obebyggd mark i kommunen.

Först trodde vi att cykelvägen skulle asfalteras, för det är väl en självklarhet om man bygger cykelvägar? Nope, tydligen inte. Där hade markägaren ställt kravet att den inte fick asfalteras. Kommunen lovade ändå att vi skulle få en väg som skulle vara så nära asfalt som möjligt.

Efter att cykelvägen stod klar och underlaget satt sig, så blev det rätt okej faktiskt. Sedan kom vintern och man underhöll den under hela vintern som utlovat också. Det gjorde man med någon specialplog och klassiskt grus som östes ut.

Våren kom och nu var den fina cykelvägen täckt med ett djupt lager grus. Nu kommer väl de och sopar vägen, men nej det gjorde man inte. Vi var flera som felanmälde detta till kommunen. De skickade ut PEAB som är underhållare och de svarade att de inte vågade sopa vägen med risk att förstöra den 😳 Utan förvarning öste man ut ännu mer bindningsmedel istället på det grova vintergruset. De fick till följd att under en tid förstördes flertalet cyklar av det kladdiga gruset som fastnade överallt.

Nu har en sommar passerat och inget mer har hänt, förutom att mopedister hittar in på grusvägen. Mopeder är förbjuda att köra där. Från ena hållet vet inte mopedisterna detta, då förbudsskyltarna är sedan länge nedriva av någon. Egentligen har jag inget emot att moppar kör där, men när de åker och gör donuts och river upp djupa sår i vägen så blir man bara ledsen.

För flera veckor sedan felanmäldes det att en skogsmaskin med larvband förstört en stor del av vägen. Inget händer… Men nu i veckan kom äntligen vägunderhållarna och skulle fixa vägen. De luckrade upp vägen och plattade till spåren från maskinen och det som mopparna förstört. Man har dock inte kört med någon vält, så nu är vägen inget annat än tungcyklad grusväg.

Jag är verkligen tacksam att denna väg finns, men det skär i mitt cykelhjärta att vi cyklister i Österåker aldrig kan få något vettigt alternativ HELA vägen ned till Täby. Nuvarande grusväg får vi dela med områdets lokala ridhus, så ni kan ju tänka er hur en grusväg ser ut när man även rider på den, även om de flesta som rider håller sig på ena sidan av vägen. På riktiga cykelbanor är det förbjudet att rida, men vi fick ju ingen riktig cykelbana…

Hästbajs är en något man får kryssa mellan på vissa delar
Skulle du köra med en cykel med smala däck här?
MTB är det bästa alternativet för dagens underlag

Rekordpendling

Idag hade jag lite bråttom hem, för jag skulle möta upp min kompis Robert T hemma hos mig. Han skulle hjälpa mig att bygga klart mitt trädäck som vi började med häromdagen.

Som vanligt så kom jag iväg lite försent och då tänkte jag att idag kanske det är dagen då jag försöka mig på att cykla mina ca 2,9 mil på under en timme med el-cykeln.

Jag försökte ligga på en hastighet strax ovanför då el-motorn slutar att hjälpa till och det är inte en dans på rosor att göra det med en cykel som väger nästan 24 kg. Men jag lyckades hålla ett rullsnitt på 30,4 km/h. Det är en bra bit över vad jag normalt brukar prestera.

Pulsen talade sitt tydliga språk att jag fick jobba för min rekordtid på jobbpendlingen idag som blev 56 min.

Väl hemma hade Robert fått vänta en liten stund på att jag skulle dyka upp, men efter att jag hämtat andan och fixat en snabb fika till oss, så satte vi igång. Robert sågade och jag gick loss med skruvdragaren och nu ikväll blev trädäcket klart.

Jag är grymt nöjd över hur fint det blev och jag så tacksam över Roberts hjälp.

Hur fort går den där då?

Lite förargad över att jag tappat bort eller blivit av med min cykeldator på jobbet idag, så trampade jag hemåt. Uppdatering 20 juni – Någon vänlig själ hade lagt min cykeldator ovanpå ett skåp på kontoret, så nu är den tillbaka 🥰

Jag älskar verkligen att pendelcykla med min el-cykel och jag njuter av den härliga känslan. Kan inte komma ihåg när jag såg fram emot att sätta mig på cykeln en tidig morgon eller sen eftermiddag och cykla så mycket som nu.

I höjd med Mörby station kommer jag ikapp en gråhårig man på en racer som såg rätt vältränad ut, utan att jag detaljstuderande honom. Han fick lite problem att klicka i sina skor vid en cykelpassage och jag trampade om honom då. Kort därefter hör jag hur han ligger och draftar bakom mig. Jag trampar på som jag brukar, men kanske tog i lite extra mycket bara för att han låg bakom mig. Höll väl en fart på kanske 30-35 km/h under en rätt bra stund och hela tiden hör hans cykel och växlingar bakom mig.

I en nedförsbacke strax innan Roslags Näsby kommer han upp bredvid mig och först säger han något som jag inte hör och sedan får jag en fråga: Hur snabbt går den där då? Så fort som mina ben orkar trampa den, svarar jag.

Han mumlar något. Mellan raderna hör jag en antydan att han tror att cykeln är trimmad. Sedan säger han något i stil med: Jag brukar inte ha några problem att ta folk på sådana där cyklar…. Jag är tyst i några sekunder innan jag häver ur mig att jag tävlar i cykling, så nog finns det kraft i dessa ben. Jaha… hör jag och sedan blir det tyst.

Kort därefter svänger jag av cykelbanan och hör då mitt i svängen ett hejdå… Jag hann aldrig säga hejdå tillbaka tyvärr.

Okej jag ljög väl lite grann. Det var nämligen flera år sedan som jag körde mitt senaste cykellopp i tävlingsklass, vilket jag faktiskt gjort om ni inte visste det. Men min el-cykel är varken trimmad eller drivs fram med hjälp av motorn i farter snabbare än ca 25 km/h.

Jag är en rätt seg cyklist som kan trampa rätt hårt, så länge det är ett jämnt tempo.

Detta är inte första gången detta händer. Vad är det med män som inte kan ta att de blir omcyklade av en el-cyklist. För det första så cyklar vi inte på samma villkor. Jag har en motor till hjälp och det har inte du.

Blev sjukt svettig av dagens utmaning dock 😅

Nytt gummi för bättre glid

Jag och el-cykeln firar nu en vecka ihop och känslan att cykla till jobbet är lekande lätt. Ett litet problem är dock att cykeln levererades med riktigt feta MTB-däck. Så feta att de stundtals tar i stänkskärmarna där bak. Jag vill ha stänkskärmar på, så de vill jag inte montera bort. Dessutom sitter det en del fiffiga saker som t.ex. inbyggd baklampa i den bakre.

Jag har nu valt att offra lite av komforten som de feta MTB-däcken ger och istället sätta på lite extra breda vanliga cykeldäck. Var först lite orolig att det skulle se knäppt ut, men det blev rätt okej faktiskt.

Däcken jag valde att köpa var Schwalbe Range Cruiser 622-40 som kanske inte var det däck som hade det högsta punkteringsskyddet, men de ser hyfsat rejäla ut ändå. Tiden får väl avgöra hur kvaliteten är.

Det finns kanske en chans att man kan öka på el-cykelns räckvidd med dessa däck som garanterat kommer ge bättre glid än ett knubbigt MTB-däck. Igår körde jag med de gamla MTB-däcken strax över 80 km och när jag kom hem på kvällen hade jag ca 25 % kvar av batteriet, så jag är verkligen supernöjd hur långt man kan cykla.

Intensiv pendelcykelvecka

Denna vår har mitt pendelcyklande haltat lite, men denna vecka har jag cyklat fram och tillbaka till jobbet 4 av 5 dagar. Det har resulterat i nästan 23 mil pendelcykling totalt.

Det är så härligt när vi som bor i Österåker nu kan ta oss ut och in i kommunen via den nya cykel/gångvägen. Jag syftar då på den väg byggdes förra året utmed Roslagsbanan mellan Täljö och Rydbo.

Jag är i grunden en lycklig cyklist, men blir så ledsen när vi cyklister inte fått det som vi blivit lovade. Det är långt kvar innan cykeln kan bli ett transportmedel för alla. Ett litet steg är taget i rätt riktning med denna vägsnutt, men det finns många luckor som gör att färden på cykel ut och in i kommunen inte går så smidigt som den skulle kunna göra.

Dåligt underhåll av nya cykel/gångvägen

Vi är snart inne i juni och fortfarande är inget gjort för att sopa bort allt grus efter all sandning i vinter. Dessutom är jag så besviken på att kommunen och markägaren tillåter hästar på denna väg. Det har gjort att den är som ett månlandskap på stora delar av den körbara ytan. Stallet som ligger i närheten av denna väg har lovat att de ska hålla sig på kanten, men det struntar vissa ryttare i och rider över hela vägen, vilket gör det otroligt obekvämt att cykla.

På vissa ställen är det också mycket löst grus att man måste skotta bort det för att komma ned till den hårt packade yta som vi några gånger fick uppleva förra året.

Två gånger har jag nu hört av mig till kommunen för att påminna om att de gick ut och lovade oss en väg som skulle vara så nära en asfalterad som möjligt. Men det kommer den aldrig bli pga hästarna, vars hovar gör djupa hål i vägbanan. I mitten på denna vecka skulle entreprenören som sköter om vägen kolla vad som behövs göras enligt den jag kontaktade på kommunen, men inget har gjorts ännu.

Detta är inte så nära asfalt man kan komma 👇🏼

När blir cykeln ett pendelalternativ i Österåker för alla?

Det känns så tråkigt att kommunen inte prioriterar cykelmöjligheterna ut och in i kommunen. Cykeln skulle verkligen kunna bli ett pendelalternativ för många fler om man bara någon gång vågade satsa på den infrastruktur som krävs för att det ska bli smidigt att cykla.

En dröm jag och många andra cyklister har, är en asfalterad dubbelriktad cykelbana utmed Roslagsbanan ända ned till Täby och helst ända in till stan. Då krävs det att kommunerna samarbetar över kommungränserna.

Snart blir det elektrisk MTB-pendling

Ni som följer mig, såg kanske att jag i veckan beställt en el-cykel i MTB-utförande som ska bli min nya pendelcykelraket. Förmodligen kommer den dåligt underhållna cykelvägen kännas mindre jobbig då. Det förändrar inte min önskan om att man ska satsa på bra, säkra cykelvägar ♥️