Man lär sig för varje vurpa

Idag på morgonen stack jag och Simon ut på ett MTB-pass i Ursvik. Simon ville se hur stigarna såg ut där. Denna gång var de tekniskt svårare stigarna som vi var ute efter.

Efter en kort stund träffade vi på en amerikan som precis gjort ett varv av Nick-rundan, men som ville köra mer. Han höll täten före oss och jag höll mig i längst bak. Det var en härlig syn att se hur han hanterade sin MTB som var helt odämpad och som tydligen var ganska populär i USA.
På ett av de enklaste partierna gjorde jag en praktvurpa i gruset som egentligen inte gjorde så jätteont, men småstenar är hårda. Fick mig lite skrapmärken och mindre svullnad på högra armen, samt ett litet skrapsår på vänstra handen. Tror faktiskt jag börjar bli duktigt på att vurpa som ett proffs…
Efter en stund vid ytterligare ett stopp pratade vi lite med Gordon, som vår duktige amerikan hette. Han såg då att jag och även Simon hade för hårt pumpade däck för skogskörning. När vi släppt ut en del av trycket blev det en hel annan upplevelse att tackla stenar och rötter.
Dagens pass var ett tekniskt svårt pass, speciellt för en nybörjarcyklist i skogen som mig. Det var dock riktigt kul, trots att jag gjorde mig lite illa. Jag var i detta område tidigare i veckan och snurrade runt lite planlöst, tills jag stötte på Ole som visade mig lite snabba härliga stigar. De som han visade känns egentligen som sådana vägar som jag borde köra mer på. Imorgon ska jag träffa Ole igen för att köra ett kvällspass med honom.
Cykelvakt medan Simon fixar lite välbehövlig vätska

Bästa och snurrigaste rundan i skogen

 
Idag gav jag mig bort till Ulriksdals Golfklubb där jag tänkte försöka hitta en MTB-stig som en kollega på jobbet hittat. Jag hittade den och jisses vilken utmaning, för den var verkligen svår. Ovan med att sitta fast med fötterna, så ramlade jag givetvis tre gånger. En av gångerna sträckte jag nog till tre av mina fingrar så de gör lite ont nu. 
Efter en stund kom jag fram till en backe som var så brant och lång att den inte gick att cykla uppför, så jag vände ned igen och stod och fundera en stund på vart jag skulle ta vägen. Då dyker det upp en kille på en Cyclocross och även han var och hyfsat ovan med det område vi befann oss i. Vi struntade i backen och Ole som han hette tog med mig med på en runda han kända till och som bland annat slutade med en sväng över Järvafältet. Hej vad det gick genom skog och grusvägar och stundtals var det lite berg-och-dal-banekänsla på delar av hans runda.
I utkanten av Häggvik bytte vi lite kontaktuppgifter, så man kan mötas upp och köra fler rundor i framöver. Kul med spontana träningsmöten mitt i skogen.

Fyndat – Shimano M087

Idag kom jag över ett riktigt fynd, så mina 10 år gamla MTB-skor kommer att pensioneras från och med idag!

På lunchen idag bläddrade jag lite i ett reklamblad från sportkedjan XXL. Där hittade ett par Shimano M087 för otroliga 499 kr, som då var halva priset. Trodde aldrig att de skulle finnas något kvar när jag jag åkte dit efter jobbet, men de hade faktiskt ett par kvar i min storlek och de satt dessutom riktigt bra. Det var bara att slå till.
Kollade faktiskt på dessa skor häromveckan, fast då på Cykloteket. Där tog de 1 250 kr. 

Första passet med min Bianchi JAB 29.2

Idag var jag och hämtade min nya MTB på Bianchi Café & Cycles. Som vanligt är det alltid lika skoj att handla där av deras trevliga personal. Fick även en flaskhållare och en Bianchi vattenflaska på köpet.

När jag kom hem åt jag lite snabbt middag och sedan gav jag mig iväg på en runda med nya cykeln. Jag måste verkligen omvärdera mina tankar om storhjulingar, för oj vilken skillnad det var i skogen. Denna cykel sväljer ojämnheter suveränt mot min gamla 26″ MTB. Man ville bara leta rätt på mer och längre stigar i skogen, för den var en fröjd att cykla på.

Det som återstår för mig nu är att försöka montera på mina SPD-pedaler, men de vanliga pedalerna som satt på, satt så hårt att jag inte fick loss dem.

På kvällen smög sig då frågan fram var ska cykeln förvaras? Denna vill man ju inte ställa i källar- eller allmänna cykelförrådet. Nog för att Bianchi gör vackra cyklar, men en MTB ska användas i sin rätta miljö och kommer inte vara blänkande fin hela tiden. Att ha den på väggen i lägenheten känns inte som ett alternativ hos mig, men så plötsligt fann jag en perfekt plats i garderoben. Det var dessutom enkelt att ställa undan och ta fram den, så då var det löst också.
Har du några bra tips på skogsrundor som lämpar sig för MTB-cykling i norra Stockholm får du gärna tips om det.

Snart blir vi en till i familjen

Celeste ska få en maskulin syster om ett par dagar. Jag vet att jag tidigare sagt att jag inte vill ha en 29″ MTB, men det har jag fått omvärdera de närmsta dagarna. Det har varit svårt att hitta en 26″ MTB som jag gillar, så därför fick det bli en storhjuling. Föga förvånade för er som brukar läsa min blogg så blev det en italienare: En Bianchi JAB 29.2. Det är en mountainbike ur deras Performance-serie.

Och eftersom jag är lite fånig och döper mina cyklar efter färgen, blir namnet: Lucido.

Mer bilder och info om den kommer när jag fått hem den, men så här ser den ut:

Bianchi JAB 29.2