MTB

Runda i skuggan av skogen

Posted on av Magnus

När det är så varmt som vi har just nu är nog den ultimata träningsformen att cykla MTB i skogen. Igår packade jag in mig själv och cykeln i bilen och for till Nacka för en sen eftermiddagstur med Jörgen och Lasse i skogarna där de bor. 
Det var länge sedan jag cyklade MTB med dem och sedan dess har Lasse skaffat sig en fulldämpad  
MTB som gör att hans cykel sväljer stenar och djävulsrötter som ett hungrigt djur. Efter en stund stannade vi för Lasse upptäckte att några ekrar på hans cykel börjat släppa och som resulterade att hans bakhjul blev lite skevt. Det är tråkigt, men sånt som kan hända med nya cyklar innan de är inkörda.
Att träna på sommaren när det är stekhett är inget jag egentligen gillar och sitter man på en landsvägscykel är det rent utsagt plågsamt om det är för varmt. Då är det grymt att cykla mountainbike i skydd av träden. Nog för att det är varmt i skogen också, men inget ger en sådan skön skugga som trädkronor.
Vi utsatte oss för ganska blandad terräng igår, men i början var det lite väl tekniskt, så jag och Jörgen gnällde nog lite innan det blev lite mindre stenar, rötter och hopplösa backar. Vi fick ihop svettiga, men underbara 20,1 km i skogen. Innan det var dags att packa ihop och åka hem, blev jag bjuden på en smarrig spontanmiddag hos Jörgen och Jessica.
Lasse försöker för hand spänna sina lösa ekrar
Transportsträcka mellan skogsstigarna med Jörgen i täten och Lasse och mig på släp
Eftersom det var bara jag som fotade i farten så fick det bli en selfie också
Jag fastnade på bild i Lasses mobilkamera
Ett rådjur hade tydligen kommit över en Fredrikshofs cafétröja

Paus på utsiktsberget

Engelbrektsturen – här kommer jag

Posted on av Magnus

Idag anmälde jag mig till den 80 km långa Engelbrektsturen den 27/7 som går i skogarna kring Norberg.

Jag har ju varit lite avvaktade att anmäla mig, då jag gjorde illa knät innan semestern. Även om jag har lite känningar i det ibland, så gör det inte ont i allafall. Så idag när jag stod högst upp på toppen av Hackstabacken ringde Jonathan, som är min kollega som inte heller anmält sig ännu i år. 
Har lobbat lite för Eneglbrektsturen för honom på Twitter och idag bestämde vi oss för att vi anmäler oss. Då visade det sig att även två till av Jonathan kompisar skulle köra, varav den ena är Peter som jag träffat några gånger och som var med oss och körde Cykelvasan förra året. Den andra killen är Peters bror Tomas som jag bara bubblat med på STRAVA.

Detta kommer bli en fin uppladdning inför Cykelvasan i mitten på augusti och vilket kanonavslut detta kommer bli på min semester. 
Här står jag på toppen av Hackstabacken

Klättrar upp på STRAVA

Posted on av Magnus

Idag tänkte jag ta en långrunda med Celeste, men solen som lyst konstant länge nu började på eftermiddagen att skymmas av mörka moln och därför tog jag mig en skogsrunda med MTB:n istället.

Styrde mot Anstaltsbanan och efter en kort stund åkte jag över en träkonstruktion som ligger i ett kärr. Plötsligt hör jag pyyyyyssssss…. Jaha, punka. Förmodligen var den en spik eller något annat vasst i träkonstruktionen som gick in i framdäcket. Det var bara att ta av hjulet och byta slang.
Efter att jag monterat den nya slangen och pumpat upp däcket tog fortsatte jag lugnt ett varv av banan, för att sedan på varv två öka tempot. När jag kom hem och laddade upp rundan visade det sig att jag klättrat upp till en fjärdeplats på STRAVA. Heja mig!
När jag tyckte att jag var klar på Anstaltbanan korsade jag bilvägen och stack in i skogen på andra sidan för att se om jag kunde hitta några nya stigar. Jag hittade massor med coola stigar, men inte någon som jag få att bli en runda. Det var många stigar som slutade med en ”återvändsgränd”. Det var dock riktigt kul cykling och jag har några outforskade stigar kvar att testa i dagens område.



Ja, det här var ju en variant att fastna på också

Blå leden tar ledningen

Posted on av Magnus

För ett år sedan testade jag en delsträcka av Blå leden och gjorde då en praktvurpa på den, dock utan att skada mig. Sedan dess har jag inte vågat ta mig an den leden med rädslan för att ramla igen. Idag tänkte jag försöka möta demonerna och testa att cykla den.

I början var den en hel del knepiga partier för mig som inte är en den djärvaste eller starkaste MTB-cyklisten, men sedan blev det bättre. I höjd med Rydbo tappade jag bort leden, men valde då att cykla mot Kulla Vägskäl och ansluta till den där. Väl på leden igen, fick jag uppleva helt magisk skogscykling på halvtekniska stigar. 
I Vaxholmstrakterna valde jag att vika av från leden och vända hemåt igen. Hemresan gick på asfaltsvägar via Vaxholmsvägen och via Svinninge hem igen. Efter denna upplevelse idag, så tar nog Blå leden hem förstaplatsen bland mina favoritrundor med MTB:n.
Tog lite bilder utmed rundan:
Blå leden är utomordentligt bra utmärkt
Vackert obesprutat fält
Fästingstig

Ibland är det skönt med traktorstigar
Man undrar ju vad som försigått i Pusshuset?
Syns kanske inte, men stundtals cyklar man precis vid havet
Man kan ju nästan tro att man är i tropikerna och cyklar
Tittut
Vackra Bogesunds slott

Tillbaka på sadeln igen

Posted on av Magnus

Igår hade jag tänkt köra en testrunda med cykeln för att se hur det känns i knät efter skogsvurpan förra helgen, men lite andra saker dök upp som gjorde att rundan uteblev. Idag på första officiella semesterdagen fick jag dock till en. Tanken var att ge mig ut med racern, dels för att det så länge sedan och att jag även ville testa mina nya cykelskor.

Tji fick jag. Hur jag en försökte skruva och pilla, så fick jag inte till så att cykelskorna klickade i ordentligt. Lyckades få till vänstra hyfsat, men den högra vägrade. Får se om jag få till det i veckan. 
Av med de nya skorna och på med mina MTB-skor istället, så fick det bli en landsvägsrunda med MTB:n istället. Eftersom jag inte visste hur jag skulle känna mig i knät, valde jag rundan kring Garnsviken som är ca 2 mil. Den har en väldigt varierande terräng iform av platta partier, många uppför och nedförsbackar.
I början kunde jag känna lite knäppningar i brosket kring knät, men ingen smärta. Halvägs kändes det riktigt bra och även vid belastning i uppförsbackar kändes det bra. Den korta, men ändå härliga rundan gav stort hopp om att knät kommer att återställas. 
Avslutade med att grilla korv på altanen och mysa i solen som stundtals faktiskt visar sig.