Denna vecka har det märkts med besked i trafiken att semestrarna är slut. Eftersom Österåkers viktigaste transportmedel, Roslagsbanan är avstängd till och med december så väljer många istället bilen. Kön bara för att ta sig ut på E18 har väl varit ca 1 km lång på morgonen och då har det varit extra mumsigt att glida förbi alla bilar och bussar på cykeln med ett stort leende på läpparna.

Egentligen avskyr jag att att cykla på väg 276 för att ta mig till/från Täby, men eftersom det aldrig händer något på cykelbanefronten här i kommunen, så är det mitt enda alternativ just nu.

Cykeln är ett pendelalternativ
– även i Österåkers kommun

Jag vägrar vika mig bara för att det aldrig händer något och jag önskar att fler Österåkersbor valde att cykla och till och från kommunen, trots avsaknaden av cykelbana. Detta för att visa kommunen att cykling är ett alternativ till pendla med bilen, bussen eller tåget. Jag förstår att alla inte kan eller har möjlighet att göra detta, men för mig som har 2×33 km, så kan det en vanlig morgon med bilen ta lite mer än 60 min till Solna från Åkersberga. Med cykel tar det mig bara ca 15 min längre tid att cykla ”samma” sträcka. På köpet får du en bättre hälsa och så blir du lycklig av att cykla 😀

I onsdags när jag valde att cykla till jobbet fick jag hejarop från några kids genom ett vädringsfönster på en av bussarna som först körde om mig innan kön började. Hejaropen kom när jag sedan körde om dem i kön. Sånt känns alltid lite peppande, så tack för det 🙂 I torsdags återupprepade jag pendelcyklandet och åtnjöt samma lyx att kunna glida fram som på en räkmacka förbi köerna.

Igår lördag, så hoppade jag lite spontant ned i mina löpardojjor och drog ut på första joggingturen sedan i vintras. Det blev 5,6 km i långsamma tempot 6:15/km. Så idag kom träningsverken som ett brev på posten. Jag ska verkligen försöka få in lite vana att springa lite varje vecka, för jag tycker det känns bra för flåset.

Kräftpremiär

Igår blev det kräftpremiär för mig, då jag hade mamma och lillebror här på middag. Vi körde färska Turkiska jumbokräftor och svenska havskräftor, som båda var riktigt smarriga. Till detta hade vi klassiska tillbehör som Västerbottenpaj, bröd, ost och öl till detta.

Och nu till höstens lilla mål

Jag ska ge mig fanken på att nå min målvikt på strax under 70 kg nu. Nu har jag tjafsat om detta tillräckligt och ska jag bevisa för mig att det går. Det handlar på ynka 5 kg, men jag vill inte svälta mig eller sluta äta för att nå dit. Den ska nås genom träning! Så det så!

75 kg and counting…

Här siktas morgonens första köstopp för bilarna på väg 276 som jag lätt kan glida förbi.

Även på vägen hem är det härligt att cykla förbi de långsamma bilisterna på Bergshamraleden.

😳 Dödskänslan efter första löppasset på läääänge.