löpning

Långlöpning i kolsvarta skogen

Posted on av Magnus

Coolt självporträtt. Kärleken strålar tydligen om mig

Ikväll var det dags för ett längre löppass. Jag gillar att springa utmed Edsviken och en härlig distans är att springa bort till Ulriksdals slott och tillbaka, det blir ca 16 km.

Dagtid är det en fantastisk vacker plats att springa på, men när mörkret lagt sig och skuggorna växer är det riktigt spöklikt. Det blir liksom läskigt tyst. Någon kilometer innan man börjar närma sig slottet är det dessutom väldigt stora träd kring stigen som med sina majestätiska grenar ser riktigt hotfulla ut. Jag hade som tur var en pannlampa, så det kändes helt ok att springa i mörkret.

Mitt inne i skogen så rusar det ett rådjur över stigen, vet inte vem av oss som blev räddast men jädrar vad fort jag sprang efter det.

Rundan på 16 km gjorde jag inte på någon kalastid direkt, men när man inte springer ett lopp så tycker jag det mer handlar om att hålla igång kroppen under en lång tid än att få en bra tid. På Runkeeper kan du se mer av kvällens runda.

Lagom med motion är bäst

Posted on av Magnus

På dn.se kunde man idag läsa att lagom med motion förlänger livet. Det kanske inte var så revolutionerande att läsa det, men mer att dessa danska forskare kommit fram till efter 20 års forskning att om man joggar 2-2,5 timme i veckan i lagom takt, så kan jag som man förlänga livet med 6,2 år. Den som joggar mer eller mindre än detta lever kortare.

Ikväll trotsade jag min vilja att ligga kvar i soffan och zappa, för att istället ge mig ut i den fuktiga luften och 8 plusgrader för en timmes joggingtur. Dagens runda kan du se mer av på min sida på Runkeeper.

Sedan tycker jag väl att man kan tillägga att det är viktigt att äta sunt också. En enkel regel är ju att vill du gå ner i vikt, så måste du göra av med mer energi än vad du stoppar i dig.

Lagom är alltså bäst! Känns som jag lever ungefär efter det träningsmottot, så frågan är vad jag nu ska hitta på med mina extra 6,2 år?

Här kan du läsa artikeln på dn.se

Kvällslöpning

Posted on av Magnus

Det något visst med hösten. Löprundan känns lite lättare i den friska luften. Att sedan springa utmed Edsviken och se alla träd som nu skiftat färg gör det hela härligt uppfriskande.

Efter 5km vände jag tillbaka. I och med detta hade nu solen slocknat, och plötsligt öppnade sig även himlen. Från ingenstans kom det världens regnväder.

Väl hemma igen var jag plaskvåt och iskall. Tänk vad snabbt det kan från härlig till jobbig löprunda.

Snuvad på löpningen i en vecka.

Posted on av Magnus

Har varit lite småförkyld i en vecka nu. Hoppas kunna komma ut på en löprunda imorgon om det inte regnar. Väder och vind brukar inte hindra mig, men när man varit förkyld får man inte bli blöt och kall som mamma brukade säga 🙂

Nu har jag inte sprungit en meter sedan Lidingöloppet, så det skulle vara härligt att komma ut på en liten runda med mina nytvättade löparskor. Enda träningspasset jag gjort sedan dess var en cykelrunda i söndags.
Man känner också att när det är mycket på jobbet som det är just nu, så är träningspassen en utmärkt stund att reflektera och fundera på jobbsaker. Det gör ju också att man känner sig mer alert och pigg under dagen.
Hopp om att vara pigg som en mört imorgon!

Rapport efter Lidingöloppet

Posted on av Magnus

Dagen började med att jag tyckte jag var ute i god tid i förmiddags när jag strax före 11 hoppade på bussen. Väl framme i Ropsten där gratisbussarna går till själva loppet, så var det 1 km kö till dem. Tittade på klockan och inser att min start går om ca 50 min. Stressen och pulsen steg och så ser jag en taxi komma ned från avfarten från Lidingö. Rusar ut i vägen och kastar mig in i den som om jag flydde från något.

Möts av världens trevligaste chaufför från Taxi Stockholm som säger att han vet lite smitvägar och 10 min senare var jag på plats.

Slängde av mig väskan och bytte om för att sedan ta mig en ganska lång väg till starten. Fick springa dit, så jag var helt svettig när jag väl stod i fållan.

Jaha tänkte jag, då kör vi då…

Hade inte hunnit studera banprofilen så värst mycket, men ganska snabbt så insåg jag att detta kommer att bli jobbigt. Trodde att jag redan innan 5 km avverkat den ökända Aborrebacken och var lite stolt över att det gick så bra, men senare skulle jag få veta att den kommer på slutet :/

Tyckte jag höll ganska bra tider fram tills det var ca en mil kvar, då jag började få känningar i mitt ena knä. Eftsom min kropp är viktigare än en bra tid så fick det bli att gå och sedan springa när det kändes okej. Sedan tornar skräckbacken (Aborrebacken) upp sig och går då psykiskt in i väggen, då jag trott att jag redan klarat av den. Men som alltid gäller det att få bort dåliga tankar och tänka positivt. Visst klarde jag den och även nästa jobbiga strax innan slutet.

Gick sedan i mål gråtandes av lycka över att klarat av detta på 3.28.19.

Här är mina mellantider
05.7 km 0 34 42
10.3 km 1 01 19
15.2 km 1 31 47
20.7 km 2 09 28
25.2 km 2 47 46
Mål 3 28 19