Första passet med min Bianchi JAB 29.2

Idag var jag och hämtade min nya MTB på Bianchi Café & Cycles. Som vanligt är det alltid lika skoj att handla där av deras trevliga personal. Fick även en flaskhållare och en Bianchi vattenflaska på köpet.

När jag kom hem åt jag lite snabbt middag och sedan gav jag mig iväg på en runda med nya cykeln. Jag måste verkligen omvärdera mina tankar om storhjulingar, för oj vilken skillnad det var i skogen. Denna cykel sväljer ojämnheter suveränt mot min gamla 26″ MTB. Man ville bara leta rätt på mer och längre stigar i skogen, för den var en fröjd att cykla på.

Det som återstår för mig nu är att försöka montera på mina SPD-pedaler, men de vanliga pedalerna som satt på, satt så hårt att jag inte fick loss dem.

På kvällen smög sig då frågan fram var ska cykeln förvaras? Denna vill man ju inte ställa i källar- eller allmänna cykelförrådet. Nog för att Bianchi gör vackra cyklar, men en MTB ska användas i sin rätta miljö och kommer inte vara blänkande fin hela tiden. Att ha den på väggen i lägenheten känns inte som ett alternativ hos mig, men så plötsligt fann jag en perfekt plats i garderoben. Det var dessutom enkelt att ställa undan och ta fram den, så då var det löst också.
Har du några bra tips på skogsrundor som lämpar sig för MTB-cykling i norra Stockholm får du gärna tips om det.

Snart blir vi en till i familjen

Celeste ska få en maskulin syster om ett par dagar. Jag vet att jag tidigare sagt att jag inte vill ha en 29″ MTB, men det har jag fått omvärdera de närmsta dagarna. Det har varit svårt att hitta en 26″ MTB som jag gillar, så därför fick det bli en storhjuling. Föga förvånade för er som brukar läsa min blogg så blev det en italienare: En Bianchi JAB 29.2. Det är en mountainbike ur deras Performance-serie.

Och eftersom jag är lite fånig och döper mina cyklar efter färgen, blir namnet: Lucido.

Mer bilder och info om den kommer när jag fått hem den, men så här ser den ut:

Bianchi JAB 29.2

Skogsmulle på vift

Alltså cykla i skogen över stock och sten är tokkul och galet jobbigt. Varför har jag inte upptäckt det här med cykling i skog och på landsväg tidigare i mitt liv. Kanske tur för mina föräldrar att jag inte upptäckt det här med cykling förrän nu. Det hade blivit en dyr sport för dem att sponsra.

Idag hittade jag ytterligare en lång sträcka med härligt varierad terräng som var ömsom lättkörd och sedan andra svårkörda delar med mycket sten och rötter att parera mellan. Tyvärr gjorde jag nog en felkörning vid ett ställe, så jag kom ifrån den skojiga stigen. Då vet jag det till nästa gång.
Även om det skramlar och klonkar om den är jag hyfsat imponerad av min stackars pendlarhoj (MTB) och att den hållit ihop efter mina bravader i skogen. Därför ska det bli kul att se hur mycket roligare det kommer bli med en ny MTB framöver, som kanske tål lite tuffare tag i skogen än vad gamla Bettan gör.
Längtar redan till nästa skogsrunda!

Knak, knak, knak…

Idag på eftermiddagen var jag sugen på ge mig ut en sväng på racern för vädret var superhärligt och jag mådde toppen.

Det fick bli Vallentunasjönrundan idag och förutom att mitt vevlager väsnades med sitt pinsamma knakljud, så var det en grymt skön runda. På måndag har jag bokat tid hos Bianchi Café & Cycles som ska ta sig en titt på Celeste och förhoppningsvis få tyst på henne.
Höll en ganska bra fart i början, men sedan så tog väl midsommarbuffén från igår ut sin rätt och jag började sacka efter… Det blev ett snitt på 29 km/h och det är jag ändå rätt nöjd med.
Nästa lördag är det dags för ett cykellopp igen och det är Stockholm Ride. Jag startar 17.30 och sedan ska 14 mil avverkas under lördagskvällen. Starten går vid Medborgarplatsen i Sthlm och målgång sker vid Globen City.

När himlen plötsligt öppnade sig

Idag kände jag inget i baken efter helgens Vätternrunda, så då tyckte jag det var dags för en tur med cykeln. Ikväll var jag dock sugen på att testa lite skogscykling med min gamla MTB som jag pendlar fram och tillbaka till jobbet med.

Letade lite på nätet om någon hade några bra tips på bra stigar som man kunde cykla på här i närheten där jag bor. Hittade en som ritat ut en bana i Törnskogen som jag bestämde mig för att leta reda på.
Jag for iväg och svängde in i skogen där det såg ut som det skulle vara nära till den utritade stigen. Givetvis åkte jag in fel, så efter 20 min helvetescykling över stora stenar, rötter, stockar, kärr och allt man kan hitta i svensk skog öppnade sig himlen. Plötsligt blev småstigarna en bred härlig stig där man kunde få upp en bra fart. Stigen var helt underbar att cykla på och det var en skönt kuperad terräng. Till slut stannade jag till på bergskanten vid Norrviken och njöt lite av kvällssolen innan jag sedan cyklade hem. Nu när jag hittat den, ska försöka följa den helt och hållet någon dag. Återkommer med rapport om den.
Jag inser också att gamle skrutten som jag cyklar på inte är den mest optimala skogscykeln, men jösses vad kul jag hade. Efter ikväll blev jag ännu mer sugen på att skaffa en ny MTB som gör det ännu roligare att cykla, där man inte behöver känna sig rädd för att delarna ska skaka loss i skogen.
Nästa vecka när jag ska lämna in min Bianchi Sempre för att de ska fixa vevlagret på den, ska jag se om jag även ska beställa en ny Bianchi JAB 7100 som jag spanat på ett tag.