I morse bar det iväg hem till Peter som bor på Kvarnholmen i Nacka och på schemat stod stök och bökpass i skogarna kring Hellas. För mer än ett år sedan var jag där tillsammans med Jörgen och Lasse och jag kommer ihåg att jag och Jörgen gnällde om att det var hopplöst att cykla där. 

Nu är det alltid lite stelt när man inte känner terrängen där man cyklar, så lite nervigt var det att ge sig ut i skogen där igen. Mitt MTB-tränande verkar ha burit frukt, för efter en stund började det gå riktigt bra. Rädslan och nervositeten var borta och nu var det bara jobbigt och KUL! Tricket är att när man slutar tänka/oroa sig och bara cyklar, det är då skogscyklingen flyter på utan nervositetstopp.

Inget ont om landsvägscykling som jag också tycker är trevligt, men i min värld just nu är det så himla mycket skojigare att cykla MTB. Det bästa av allt är att det finns inga arga bilister i skogen och en dag som denna med strålande sol är skogscykling magiskt!