She likes it dirty

Idag skulle jag fått sällskap av min kompis Daniel på MTB-rundan, men i morse ringde han och sa att han blivit sjuk. Bra att inte träna när man är sjuk, men tråkigt att inte få sällskap. Hade verkligen sett fram emot att cykla med Daniel, men vi gör ett nytt försök när han är på benen igen.

Jag gav mig iväg själv och tog några varv på Anstaltsbanan, men med några nya twistar som i efterhand inte var lika roliga som den ursprungliga banan. 
På vägen hem vek jag av från vägen och in i skogen igen på ett ställe och vad hittade jag där då. Jo, ett motorcross spår som var så där skönt geggigt och smutsigt. Askul, alltså! Detta ska jag försöka utforska lite mer, för det visade sig vara riktigt kul att cykla i också.

Dagens skogstur kan du se mer av på min sida på STRAVA.

MTB himlen runt hörnet

Jag har i flera inlägg skrivit att jag letat efter lagom svåra stigar att cykla mountainbike på. Jag är inte så duktig att jag vill ha avancerade stigar med stora stenar, rötter och kraftiga fall m.m. Jag vet att man inte kan undvika det till 100 procent, men idag har jag då precis runt hörnet där jag bor funnit en rutt på ca 10 km som passar mig.

Rundan går fram och tillbaka genom Törnskogen i Sollentuna som jag tidigare kört på. Nu hittade jag dock en fin avslutning på den som slutade nere vid en fin badstrand utmed Norrviken som jag aldrig vetat om förut. På ett ställe kom jag fram till ett uttorkat vattenfall som säkert är väldigt livligt efter snösmältningen, men nu plurrade de bara lite mellan stenarna under bron. Det kändes nästan lite magiskt att det fanns en sådan här fin plats i skogen bara någon kilometer hemifrån.
Här ovan kan ni se hur rundan går. Jag gjorde ytterligare ett litet stigfinnarförsök vid 6 km ungefär, men fick vända för stigen tog slut och blev ett träsk.
Satte mig ned och vilade lite på stranden, ganska nöjd efter att jag äntligen hittat en väg i skogen som passar mig!

Första passet med min Bianchi JAB 29.2

Idag var jag och hämtade min nya MTB på Bianchi Café & Cycles. Som vanligt är det alltid lika skoj att handla där av deras trevliga personal. Fick även en flaskhållare och en Bianchi vattenflaska på köpet.

När jag kom hem åt jag lite snabbt middag och sedan gav jag mig iväg på en runda med nya cykeln. Jag måste verkligen omvärdera mina tankar om storhjulingar, för oj vilken skillnad det var i skogen. Denna cykel sväljer ojämnheter suveränt mot min gamla 26″ MTB. Man ville bara leta rätt på mer och längre stigar i skogen, för den var en fröjd att cykla på.

Det som återstår för mig nu är att försöka montera på mina SPD-pedaler, men de vanliga pedalerna som satt på, satt så hårt att jag inte fick loss dem.

På kvällen smög sig då frågan fram var ska cykeln förvaras? Denna vill man ju inte ställa i källar- eller allmänna cykelförrådet. Nog för att Bianchi gör vackra cyklar, men en MTB ska användas i sin rätta miljö och kommer inte vara blänkande fin hela tiden. Att ha den på väggen i lägenheten känns inte som ett alternativ hos mig, men så plötsligt fann jag en perfekt plats i garderoben. Det var dessutom enkelt att ställa undan och ta fram den, så då var det löst också.
Har du några bra tips på skogsrundor som lämpar sig för MTB-cykling i norra Stockholm får du gärna tips om det.