Jag blev lite överväldigad förra veckan över mottagandet av min lilla tradition med mina adventsdikter som jag årligen skriver.

Normalt så handlar min blogg om mitt cyklande och livet kring detta, men varje år kring jul så brukar jag även lägga ut mina adventsdikter på bloggen, fast de inte har så mycket med cykling att göra. Och förra söndagen sköt besökarantalet i taket. Jag tror jag aldrig någonsin haft så mycket besök på en dag.

Kanske är det detta väldigt speciella år som gör att man vill att tändandet av de fyra adventsljusen faktiskt ska betyda något? Jag tror att jag hos några av mina vänner och förhoppningsvis andra också, skapat en mysig tradition att läsa adventsdikten tillsammans eller själv när ljusen tänds.

Andra adventsdikten 🕯🕯

När vi tänder vårt andra ljus av fyra,
en längtan om att snön utanför ska yra.
Ensamheten kan vara stor i dessa tider,
att inte få träffa de man älskar svider.