Startar nya året i utförsbacke

Ett år har förflutit och inte ett enda blogginlägg gjorde jag 2023. Vad det beror på vet jag inte, men jag får se det som en konstpaus i min blogghistoria som startade 2012.

Nytt år och nya tag brukar man säga, men för mig är det ett måste. Jag tycker jag inledde 2023 riktigt bra med att jag fått in rutinen under hösten 2022 att väva in gympass i min träning. Sedan vet jag inte vad som hände, förutom att siffrorna på vågen började trippa sakta uppåt. Lite var väl muskelmassa som jag började få, som jag inte haft. Men jag har inte lagt på mig 8 kg muskelmassa 🫣

Jag tycker inte att jag förändrat min kost nämnvärt och jag äter inte mer onyttigt än förut. Så den rimliga enda förklaringen förutom är väl att jag rört på mig mindre än förut. En faktor är att jag köpte en elbil på sensommaren och det blev plötsligt väldigt kul att köra bil. Det gjorde att jag som älskar regncykling valde bort cykeln till jobbet, så fort det var minsta dåligt väder i sikte.

Här är Sladdis som min elbil heter

Nåja det var väl mina bortförklaringar… så nu måste jag trycka på bromsen i denna utförsbacke och börja trampa uppför.

2024 får bli förändringens år

Så sent som häromdagen bytte jag till mina nya vinterdäck på elcykeln som legat i garderoben och undrat varför de inte får komma ut. Jag brukar klara av att byta däck själv efter lite blod svett och tårar. Men denna gång var det totalt omöjligt att få av sommardäcken. Stoppade stoltheten i soptunnan och satte mig i bilen och åkte till cykelaffären med mina hjul.

Han som tog emot dem kollade lite på dem och gjorde väl ett försök medan jag väntade, men sa bara shit vad dessa satt hårt. På eftermiddagen kom ett sms att de var klara.

Nu finns inga ursäkter att inte välja cykeln… jo förresten om det är kallare än -8 grader, då cyklar inte jag eftersom jag inte vill frysa ihjäl.

Här är Electric Jane som min elcykel heter

När jag hade som bäst rutin på min träning, så elcyklade jag 3-4 gånger i veckan och kompletterade det med korta hårda Zwiftrace.

Idag tog jag ett lugnt Zwiftpass, eftersom jag igår tog min fjärde spruta med vaccin mot Covid-19. Detta var första passet efter att jag som vanligt cyklade Rapha 500 mellan julafton och nyårsafton. I år var 8:e året i rad jag gjorde det och jag brukar klara av det med en dag tillgodo, men denna gång fick jag ta alla 8 dagar till hjälp för att klara det. Men jag gjorde det.

Jag har under året börjat springa lite på löpbandet på jobbet och det ska jag fortsätta med, åtminstone 1-2 gånger per vecka tänker jag.

A och O i en viktnedgång är kosten och det är det svåraste jag vet att ändra på. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och försöka äta mer hälsosamt för att få bort mina slappokilon.

Sedan har jag lova t mig själv att bli bättre på att blogga i år 😀

En vecka kvar med gamla vanor

Nu börjar verkligheten krypa ikapp mig och jag inser att det idag är en vecka kvar innan jag måste ändra mitt sätt att resa till jobbet pga att ICA flyttar till nya lokaler. Egentligen är detta supernajs och nya kontoret ligger dessutom lite närmare mitt hem.

Foto: Robert Otterstål

Att ändra en vana är inte lätt

När jag inte cyklar, vilket mest sker sommartid så väljer jag att köra bil till och från jobbet. Och enda anledningen är tidsvinsten som det medför för mig. Med bil tar resan 35-45 min och med buss tar den 1 tim och 15 min. Väljer jag cykeln tar det om man håller ett lagom tempo ca 1 tim och 20 min.

Som jag sagt tidigare kommer parkeringsavgifter på nya stället att skjuta i höjden. Att välja bilen kommer inte längre att vara ett alternativ lika ofta som jag använder den idag. Internt inom företaget har detta blivit en het potatis och många anställda är besvikna.

Jag personligen är verkligen delad i denna fråga, då jag är för att vi anställda ska välja ett annat sätt att ta oss till jobbet på än med bil. Speciellt eftersom rätt många som bor nära, ändå väljer bilen. Men pendlar man lite mer än 6 mil varje dag som jag gör, så kommer fritiden att påverkas rätt mycket med en mer än fördubblad restid.

Vad händer nu då?

Jag kommer nu försöka välja cykeln, men när minusgraderna blir tvåsiffriga så känns det varken hälsosamt eller särskilt kul att välja cykeln. Det blir nog också så att jag kommer köpa mig mitt livs första SL Accesskort, så jag kan åka buss också.

Det känns också nu mer lockande än på länge att skaffa mig en elcykel för att kapa restiden. De är dock ingen billig investering, så vi får väl se vad jag hittar på.

Hjulfix i soffan

Häromdagen kom min kassett som jag beställt till nya kolfiberhjulen, så i soffan till På Spåret på TV monterade jag kassetten på bakhjulet. Nu ska jag bara hitta ett par sjyssta racerdäck.

Jag har tidigare hållit mig till Continentals GP-serie, men när jag köpte nya racercykeln levererades den med Vittoria Rubino Pro som jag nu kört med en säsong utan problem, så vad fanken ska man nu välja för däck?

Pendelcykling VS åka bil

Jag brukar inte dela med mig av så mycket siffror, men häromdagen visade min kollega Magnus Hjelmér som är ICA Bankens vardagsekonom en intressant räknesnurra som Lund kommun har. Den visar högst enkelt på skillnaderna mellan att gå, cykla, åka kommunalt och köra bil. Eftersom jag inte bor i Lund, så kan den inte räkna ut vad mina siffror blir om jag skulle åka kommunalt, men resten funkar att jämföra.

Om jag skulle pendelcykla 2×3,5 mil varje dag istället för att åka bil, skulle följande hända:
Pris per resa
Cykel: 3,30 kr
Bil: 82,50 kr
Koldioxid per år
Cykel: 0 kg
Bil: 2 895 kg
Min energiförbrukning per år
Cykel: 530 375 kcal
Bil: 29 kcal
Choklad per år
Cykel: 97,3 kg
Bil: 0 kg
Tänk om man kunde vara en sådan stålman att man kunde cykla varje dag till jobbet i ett år och därmed spara naturen 2,8 ton koldioxid. Jag får väl vara glad om jag lyckas med att cykla 2 dagar i veckan under årets snö och isfria månader.