När lerfesten öppnar sig

Idag var tanken att jag skulle ta MTB:n för leta efter lite alternativa vägar att ta sig till och från Täby. Min idé var att se om det gick att cykla enligt webbsidan trafiken.nu och deras kartor över cykelstråk.

Cykelstråket skulle gå utmed Roslagsbanan och via Rydbo ned mot Arninge. Det är nog denna väg som Österåker tänker sig att delar av den efterlängtade cykelbanan till Täby ska gå. Visst fanns det en väg där, men den bestod idag mest av sprängsten och grus. Lite asfalt på de där och det kommer att bli kalas.

Ni som klagar på dåliga cykelvägar. Denna tar nog priset.
Väl nere i Täby såg jag en lerig stig som gick från cykelbanan in i skogen. Eftersom jag satt på min MTB, så var det väl bara börja skita ner sig. Måste hittat skogens lerigaste stig, men när man väl geggat ned sig är allt bara tokskoj. Man struntar till slut i hur djupa pölarna och de geggiga stigdelarna är, det är liksom bara att trampa på genom leran.
I höjd med Norrortsleden beslöt jag mig för att se om det gick att cykla i skogen utmed leden mot Åkersberga igen, och visst gick det. Jag skulle nog inte cykla med crossen där, men med MTB:n gick det bra. Det var till och med riktigt kul. Vid Rosenkälla blev det asfaltscykling igen och för att förlänga rundan lite tog jag en omväg hem via Angarn och Brottby.
Dagen runda blev 42 km och gick väl på ungefär hälften leriga skogsstigar och hälften tungtrampade asfaltsvägar i grym motvind.

2 kommentarer

  1. Magnus Emanuel · mars 2, 2015

    Lera är ju bra för huden har jag hört, så man kanske blir lite SPA-fräsch på cupen =)

    Gilla

  2. Anna Buhre · mars 1, 2015

    Underbart Magnus😃

    Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.